Det är viktigt att börja med att konstatera att förövare av gruppvåldtäkter är ovanliga i alla delar av befolkningen. Ingen förtjänar att pådyvlas en kollektiv skuld – eller ett straff – för vad en bråkdel av de andra med samma bakgrund och etniska tillhörighet har gjort.
Men samtidigt är den journalistik och de fakta som Aftonbladet publicerat i veckan också viktiga. Efter att ha gått igenom relevanta domar från en sexårsperiod har Aftonbladet funnit att av 112 dömda i samband med gruppvåldtäkter har 13 svenskfödda föräldrar, medan 82 är födda utanför Europa. Det är en väldigt, väldigt kraftig överrepresentation med tanke på att de som är födda utanför Europa är en mycket mindre grupp.
Kunskapen om detta förhållande är inte ny. Det har förekommit tidigare studier som pekat i samma riktning. Men de har ransonerats hårt. Exempelvis har Brottsförebyggande rådet (Brå) inte velat ta fram nya siffror om brottslingars härkomst och regeringen har inte velat instruera Brå att göra det.
Nu verkar det dock som att Brå, efter Aftonbladets publicering, överväger att ändra sig. Brå skickade i går ut ett pressmeddelande som sade:
”Det kan nu konstateras att efterfrågan i samhällsdebatten på uppdaterade underlag om relationen mellan brott å ena sidan och härkomst och migration å andra sidan, är så stark att myndigheten behöver överväga möjligheterna igen.”
Hur kommer det sig att män – främst unga män mellan 15 och 20 – från Mellanöstern och Nordafrika är så överrepresenterade bland dömda förövare som utfört gruppvåldtäkter? Det finns många olika förklaringar. Somliga föredrar att peka på faktorer som rotlöshet och klass. Men det finns ju andra invandrargrupper som inte alls uppvisar samma mönster. Andra tar fasta på förövarnas religion. Men så vitt jag har kunnat utröna verkar det – i detta avseende – inte vara någon påtaglig skillnad mellan muslimer och kristna från dessa regioner. De kommer från patriarkala miljöer där klanerna och deras värderingar ofta är viktigare än staten och dess lagar.
De som kommer till Sverige anammar inte automatiskt vår syn på staten och dess lagar. Deras kvinnosyn förvandlas vanligen inte som i ett trollslag.
Våldtäkterna ökade med 41 procent mellan 2007 och 2016. På grund av bristande faktaunderlag och forskning kan man gissa – men inte veta – att ett viktigt skäl till detta är den stora invandringen av unga män från de regioner som tidigare visat sig vara överrepresenterade i bakgrundsbeskrivningarna av förövare.
Vi behöver veta hur det förhåller sig. Varför? Inte för att kunna dra alla av en viss härkomst över en kam. Inte för att urskiljningslöst skambelägga alla i en invandrargrupp.
Det är viktigt att veta så mycket som möjligt om ett samhällsproblem, om man vill göra någonting åt det. Hur ska man annars kunna skapa ett samhälle med färre förövare och färre offer för gruppvåldtäkt och annan brottslighet?
Den före detta polisen Mustafa Panshiri kom själv som elvaåring till Sverige från Afghanistan. Nu ägnar han sig bland annat åt att informera och föra en ärlig och dialog med nyanlända om hur Sverige fungerar. Han medverkade i Sveriges Radios Studio Ett i måndags och talade då bland att om hur obekvämt och obehagligt det kan vara att tala om brottsbenägenhet och värderingar i en invandrargrupp, men också om hur viktigt det är att vi är ärliga mot varandra och oss själva för att kunna skapa förutsättningar för förändring. Och förändring, påpekade Mustafa Panshiri, kommer ofta inifrån.