Gotland har fått nya mejerier, som ska ge kunderna nya regionala alternativ och sina levererande mjölkbönder bättre betalt än de annars skulle få. Arla erbjuder just nu 2 kronor och 30 öre per liter.
För drygt ett år sedan, när Arla betalade 2 kronor och 70 öre, skrev jag att priset låg på samma nivå som på 1980-talet. Sedan dess har det alltså sjunkit med 15 procent.
Så det överraskar kanske inte att nya små mejerier startas inte bara på Gotland utan även i andra landsdelar. Livsmedelsverket rapporterar om hur 29 gårdsmejerier dragit igång bara sedan juni i fjol.
Det är nästan som på bryggerimarknaden där statliga Pripps försökte bygga ett monopol som misslyckades, och nu finns ett stort antal små och större bryggerier över hela landet. Arla tog över och lade ner flera hundra mejerier i Sverige samtidigt som man lade en allt större andel av marknaden under sig. Och nog känner man sig utmanade nu. Det är ingen slump att även Arlas mjölkpaket numera deklarerar att paketet minsann innehåller en gotländsk produkt.
Arla befinner sig nu i en besvärlig mellanposition. För konsumenten är Arlas mjölk ofta billigare än de små mejeriernas, men identiteten och det lokala varumärket är inte lika starka. Men för konsumenter som bara bryr sig om priset och inte om var varan producerats så är de stora kedjornas egna varumärken – så kallad EMV-mjölk – ännu billigare är Arlas. (Kanske borde EMV-mjölk kallas för skummjölk.) Och tydligen är kedjornas marginaler dessutom större på EMV-mjölken, varför de inte har mycket anledning att trycka just Arlas mjölk på konsumenterna.
Arlas position är fortfarande väldigt stark, men nu går utvecklingen företaget emot. Pripps är i dag för övrigt reducerat till ett varumärke som ägs av Carlsberg.
Men utvecklingen innebär naturligtvis också risker för de nya entreprenörerna i mejeribranschen. Både affärsrisker och risker för överbelastning för mjölkbönder som ska försöka att utveckla sitt företagande längre upp i förädlingskedjan. Det är betungande att gå från att ha en kund – en stor mejerijätte med ett fastslaget inköpspris – till att vända sig direkt mot en månghövdad marknad. Jag hoppas naturligtvis att det ska gå bra för alla små mejerier, men alla kommer inte att lyckas. Kanske blir arbetsbördan för stor. Kanske lyckas man inte profilera sig. Kanske är konsumenternas goda vilja mot lokala producenter inte tillräckligt stor och produkten upplevs som utbytbar mot konkurrenternas. Kanske blir investeringen för tung, speciellt om räntan skulle gå upp. Det finns många möjliga källor till elände.
Men med den ersättning som Arla i dag erbjuder så tvingas ju bonde efter bonde att ge upp som mjölkproducent. En chans att lyckas kan vara bättre än en säker tillvaro på svältgränsen.