Två företag som är viktiga för norra Gotland kanske inte finns på ön så länge till. I går beslutade Mark- och miljööverdomstolen att avvakta med att avgöra målen om Nordkalks och SMA Minerals stenbrytning i Bunge. Domstolen tänker vänta på att Högsta Förvaltningsdomstolen prövar regeringens Natura 2000-beslut. Domstolen väntar med SMA Minerals ärende trots att företaget inte begärt att få bryta på nya områden, utan ansökt om att bryta djupare i det befintliga brottet.
Samtidigt pågår remissbehandlingen av Länsstyrelsens förslag till ytterligare nya och utvidgade Natura 2000-områden. Områden som är en ödesfråga för Cementa, som är en ännu viktigare arbetsgivare och uppdragsgivare på norra Gotland. Remisstiden går ut om knappt två veckor, 16 mars, och innan månadsskiftet ska förslagen lämnas vidare till Naturvårdsverket som sedan sin tur, efter behandling, ska lämna förslaget vidare till regeringen.
Jag kan inte låta bli att återvända till hur regionala socialdemokrater valde att reagera på regeringens Natura 2000-beslut.
Regionstyrelsens ordförande Björn Jansson sade:
– Klart jag är besviken, men jag är ändå glad att det blivit ett beslut. Den här frågan har plågat det gotländska samhället i tio år, särskilt på norra Gotland.
På GT:s S-märkta ledarsida skrev Ulla Pettersson:
”Äntligen går processen vidare”.
Oerhört märkliga sätt att bemöta en stor motgång för Socialdemokraterna på ön. En motgång i en dragkamp som naturligtvis inte alls är över. Den pågår fortfarande, även om den tar sig nya former och finner nya arenor.
Gotland kunde ha reagerat mycket annorlunda på regeringens beslut. Exempelvis kunde regionstyrelsens ordförande ha pekat ut det orimliga i den process som ledde fram till regeringsbeslutet. Orimligheter som regionstyrelsens eget remissvar dessutom delvis pekade ut, trots att denna skrivelse var en urvattnad kompromiss för att få med koalitionspartnern Miljöpartiet bland undertecknarna.
Socialdemokraterna på ön kunde åtminstone ha varit mindre undfallande tacksamma för de 100 miljonerna av pinsamma silverpenningar som regeringen utlovade, som ett patetiskt litet plåster på den skada som regeringen orsakade Gotland. 100 snart förbrukade miljoner till nya offentligfinansierade projekt, som ersättning för riktiga jobb i en konkurrensutsatt bransch som pekats ut som ett riksintresse.
Det finns inget ”äntligen”. Livet på Gotland ter sig fortfarande alldeles för spännande för vissa företag, med lynniga myndigheter med egna agendor och decennielånga rättsliga prövningar med mycket svårförutsägbar utgång. Jag hoppas att Region Gotland i framtiden ska bli bättre att stå upp för de företag som är viktiga för medborgarna och lever upp till högt ställda miljökrav. Jag hoppas att Björn Jansson, om regeringen fattar ett Natura 2000-beslut som går även Cementa emot, har mer att säga än:
– Klart jag är besviken, men jag är ändå glad att det blivit ett beslut.