Ensam kvar från den gamla Gneabstyrelsen sitter Eva Nypelius kvar. Den enda ”överlevande” från den fastighetsaffär som styrelsen aldrig sammankallades för att besluta om.
Bolagets förre lekmannarevisor Mats Ågren (S) tycker det är olämpligt att Nypelius fortfarande sitter kvar, berättar han i Radio Gotland.
Meg Tivéus, med stor erfarenhet från många styrelser, tycker precis tvärt om. Det kan vara bra att det finns någon kvar från den gamla styrelsen i den nya styrelsen, som vet vad som har hänt.
Det finns en hake med Tivéus resonemang. Den gamla styrelsen visste ju inte alls vad som hände. Det hölls inte ett enda styrelsemöte under 2014. Vad ska Nypelius komma ihåg av det? Det blir som i Disneyfilmen Djungelboken när björnen Baloo ska ta sig an Mowgli och säger:
– Jag ska lära honom allt jag kan.
Pantern Bagheera svarar:
– Nåja, det går väl ganska fort.
Mer Nypelius kan i och för sig reflektera över vilket moraliskt ansvar hon själv och de andra ledamöterna i den gamla styrelsen har för det som hänt, eftersom de inte reagerade på att styrelsen aldrig sammankallades. Vilket i och för sig kan vara nyttigt för den nya styrelsen att höra.
Jag skriver om Nypelius och ”moraliskt ansvar” eftersom hela styrelsen (förutom tre personer) fick ansvarsfrihet. I juridisk mening är det därför som Meg Tivéus säger:
– Finns inga problem att sitta kvar om man fått ansvarsfrihet.
Men jag tillhörde ju dem som, liksom Mats Ågren, tycker att det var fel att större delen av styrelsen fick ansvarsfrihet för 2014. I samband med beslutet i maj i fjol skrev jag:
”Frågan är möjligen om resten av styrelsen under Åke Svenssons ordförandeskap verkligen skulle ha fått ansvarsfrihet. Att ingen reagerade med större kraft på att tiden bara gick utan att styrelsen samlades till möte är inte hedrande. Någon liten del av ansvaret borde hela styrelsen bära, när man inte agerar när något uppenbarligen inte står rätt till.”
Jag konstaterade då att det naturligtvis är en artskillnad på ansvaret mellan den som avyttrar en fastighet till underpris och den passiva styrelseledamoten som inte vet vad som händer.
”Men det innebär ju inte att den passiva styrelseledamoten förtjänar att gå helt fri från kritik och konsekvenser.”
Kanske finns det trots allt något unikt som Eva Nypelius kan bidra med i styrelsen, tack vare att hon satt i den gamla styrelsen som agerade rundningsmärke när Hantverket 1 såldes.
Men främst sitter hon i den nya styrelsen som en påminnelse om att större delen av den gamla styrelsen fick fribrev. Hur bra är det, egentligen?