Om jag hade varit polis och skulle argumentera för beslutet att neka nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) att hyra mark i Almedalsveckan, så hade jag hänvisat till konstaterade säkerhets- och ordningsproblem i samband med NMR:s närvaro förra året.
Nu väljer Polisen att istället framställa sig som en maktlös följare av Regionens beslut. Elisabeth Arnestad, biträdande kommenderingschef för polisens Almedalskommendering, sade bland annat:
– Vi måste fråga markägaren och markägaren har möjlighet att utnyttja sitt veto och säga nej och då kan inte polisen fatta ett annat beslut.
Det framstår lite egendomligt med tanke på att Regionen försökte säga nej i fjol, om än efter att först ha gett klartecken.
Sista ordet är dock inte sagt. NMR har tre veckor på sig att överklaga. Det kommer NMR antagligen att göra och det är väl på sätt och vis bra att rättsläget prövas.
Polisen har ännu inte tagit ställning till NMR:s planer på att demonstrera och hålla torgmöten i samband med Almedalsveckan. I dessa tillståndsprövningar är Region Gotland maktlös.
Men oavsett hur det går med NMR:s planer – oavsett om organisationen får tillstånd att hyra mark eller manifestera sin närvaro i Almedalsveckan eller ej – så kan ju partiet, dess medlemmar och sympatisörer ändå resa till Gotland och Almedalen, som är ett evenemang som är öppet för allmänheten. Och eftersom partiet inte visar någon respekt för lagar eller demokratiska spelregler så kan de även utan tillstånd bestämma sig för att demonstrera eller på annat sätt markera närvaro och injaga skräck i andra besökare, speciellt i dem som NMR finner förhatliga eller föraktliga.
Så vi andra måste moderera våra förväntningar på vad de beslut betyder, som rör NMR möjligheter att agera inom lagens råmärken i Almedalsveckan. De är inte så avgörande som vi gärna vill tro.
Och Polisen måste naturligtvis förbereda sig på att NMR kommer att vara där, oavsett om deras aktiviteter sker med eller utan tillstånd från Polisen.
Det är ett problem för den framgångsrika Almedalsveckan, om NMR beslutar sig för att försöka använda den för sina syften. Men det finns inget hundraprocentigt skydd mot en sådan utveckling, utan att Almedalsveckan sluter sig på ett sätt som strider mot dess själ.