Kommunens egen jurist Patrik Pettersson har som privatperson överklagat regionfullmäktiges beslut om att göra en byggbar tomt av gamla hamnkontoret och sälja den till Spendrups dotterbolag Gotlands bryggeri. Han reser en hel rad invändningar i en fyrasidig inlaga som jag inte närmare ska dissekera här. Mycket rör formalia. Men hans grundläggande invändning tycks vara en prisfråga. Det räcker inte att Gotlands bryggeri betalar betydligt mer än marknadspris för en tomt med det läget och den ytan. Nej, bryggeriet borde bära hela kostnaden för att iordningställa den förgiftade tomten.
Jag har hela tiden varit för affären. Dels för att det Gotlands bryggeri vill göra är en stor investering för industrin och för besöksnäringen på Gotland. Dels för att Regionen på detta sätt åtminstone kan delfinansiera saneringen.
Alternativet är – ingenting händer. Regionen får fortsätta som tafflig hyresvärd för en trist kåk på förgiftad mark. Bryggeriet bygger en enbart produktionsanläggning någon annanstans. Förhoppningsvis på ön.
Nu debatteras det friskt om Patrik Pettersson är en modig hjälte eller en illojal tjänare. Civilkurage eller paragrafrytteri? Jag är inte så intresserad av den frågan. Den spelar mycket liten roll för vad som händer i framtiden med det här ärendet.
Beslutet har överklagats. Det kunde ha gjorts av vilken regionmedborgare som helst (även om vem som helst inte hade klarat av att argumentera så utförligt och med juridisk sakkunskap). Alla beslut regionen fattar måste klara ett överklagande. Man kan inte fatta beslut på en höft med inställningen att det säkert inte finns någon jobbig typ som orkar bråka.
Det skulle förvåna mig om förvaltningsrätten reser några avgörande invändningar som gör det svårt att se hur affären ska kunna genomföras. Men om så sker måste man naturligtvis ta några steg tillbaka och fundera över framtiden.
Om förvaltningsrätten finner några formella fel, vilket jag utan juridisk sakkunskap anar mycket väl kan vara fallet, så får väl dessa fel rättas till så att ett nytt beslut kan fattas i laga ordning.
Och om förvaltningsrätten inte har några invändningar alls? Ja, då har regionen en jurist som satt anseendet för sin egen sakkunskap på spel och förlorat.
Så ja, Patrik Pettersson har varit modig. Det erkännandet borde alla kunna ge honom. Även de som även ser honom som en dumdristig paragrafryttare.