Konkurrensen har definitivt hårdnat inom Alliansen i och med den här Almedalsveckan. Och det är bra. Det behövs en tävlan i positiv anda inom Alliansen, om samarbetet ska kunna utvecklas. Det är helt nödvändigt om de borgerliga partierna ska kunna vinna nytt förtroende. Speciellt i ljuset av den där beramade Decemberöverenskommelsen som ger oppositionen en så glåmig uppsyn.
Anna Kinberg Batra, ny M-ledare i Almedalen, är akterseglad redan innan hon haft möjlighet att framträda.
Annie Lööf lyckades väl som veckans första talare i måndags. Dessutom hade hon turen att samma kväll utses till borgerlighetens mest företagsvänliga riksdagsledamot av Företagarna.
Annie Lööf har goda förtroendesiffror och även om hennes stigande stjärna ännu inte lyft Centerpartiet till några högre höjder så talas det redan om Annie Lööf som Stefan Löfvens huvudmotståndare i nästa valrörelse. Det måste vara frustrerande för Anna Kinberg Batra som leder ett parti som för närvarande är flera gånger större. Ännu mer frustrerande kan det dock bli om de inbördes storleksförhållandena förändras.
Inför Kristdemokraternas dag i Almedalen frågade jag i en ledare: "Har Busch Thor modet?"
Efter hennes tal i Almedalen måste jag säga att allt tyder på det.
Hon trotsar faktorer som skulle kunna framkalla försiktighet. Opinionsstödet är för närvarande svagt. Partiorganisationen är orolig. "Kaotisk" är också ett ord som använts för att beskriva läget där. Partiet är splittrat. Och förtroendesiffrorna är låga för den nya partiledaren
Ändå levererade hon ett tal som var mycket starkt och tydligt. "En stjärna är född" blev exempelvis rubriken på Dagens Industris ledare efter talet. Och det var inte retoriken som imponerade. Företrädarens vitsar lyste också med sin frånvaro. Nej, talet var starkt därför att det hade ett konkret sakligt innehåll och kontroversiella ställningstaganden och raka besked i en rad frågor. Hon avvek från Kristdemokraternas traditionella fokus på sociala frågor. Även om hon hann med att leverera en salva mot rödgrön förmyndarpolitik och ytterligare pappamånader i föräldraförsäkringen:
– Den 9 maj fick jag en son, Birger. Det gjorde mig lite dummare. Klockan 13.01 hade Stefan Löfven bättre koll på mitt livspussel än jag.
Men i övrigt kom talet otypisk nog att handla bland annat om hur man kan stävja och förhindra dem som väljer att resa till Mellanöstern för att ansluta till terrororganisationen IS. Det handlade om säkerhetspolitik och förhållandet till Ryssland. Och hon tog tydligen ställning mot kvotering och identitetspolitik i alla dess former.
Aftonbladets Lena Mellin skrev efter talet att: "Om jag var Anna Kinberg Batra skulle jag känna mig lite orolig. Två av Allianspartierna leds nu av självsäkra, mycket tydliga kvinnor som upplever att de har luft under vingarna."
Och hon avslutade artikeln med: "Ett spännande debuttal, det måste man säga."
Almedalsveckan må ha sina belackare som hävdar att partipolitiken hamnat i bakvattnet bakom andra aktörer. Men Annie Lööf och Ebba Busch Thor har visat att Almedalen fortfarande kan vara en oundgänglig arena för partier med energi och ambitioner, där de kan lysa när andra flämtar.
Relationerna inom Alliansen är goda. Men naturligtvis är även vänskaplig konkurrens en tävlan. Anna Kinberg Batra har utmanats från två håll. Hon kommer verkligen att behöva leverera på fredag.