Åh, att få vara i ropet

Ropar och duckar. Ärkebiskop Antje Jackelén.

Ropar och duckar. Ärkebiskop Antje Jackelén.

Foto: Anders Wiklund/TT

Ledare Gotlands Allehanda2016-12-16 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

För drygt ett år sedan, när Sverige bågnade under migrationstrycket som resulterade i över 160 000 asylsökande under fjolåret, så skärpte Sverige kraven i migrationspolitiken. Flyktingströmmen avtog då i styrka. Cirka 27 000 asylsökande under årets första elva månader är mycket färre än under 2014 och 2015, men fortfarande ett betydande antal. Och landets kommuner kämpar fortfarande med att försöka hantera konsekvenserna av förra höstens flyktingvåg. Bara under första halvåret fick 58 340 uppehållstillstånd.

Detta tycker Sveriges kristna råd, med ärkebiskop Antje Jackelén i spetsen, är ett lämpligt tillfälle att gå ut i något man kallar för ett julupprop. En maning att skriva under krav på en humanare flyktingpolitik med generösare villkor för uppehållstillstånd och anhöriginvandring. I en radiointervju beskrev Antje Jackelén det själv som en återgång till de generösare regler som gällde innan skärpningen för ett drygt år sedan.

När ärkebiskopen i samma intervju får frågan om inte det skulle leda till en ny flyktingkris, så svarar hon bland annat:

– När vi talar som kyrkor så gör vi ju inte det för att vi är politiker utan för att vi drivs av det kristna budskapet.

Jag antar att det också befriar henne från ansvaret att förklara hur omläggningen ska finansieras eller vilka bortprioriteringar som krävs. Lika lite är det väl hennes och Sveriges kristna råds sak att lösa frågor som rör bostäder, skolor och socialtjänst med mera. Ni vet, de där frågorna som Sveriges kommuner sliter med i dag samtidigt som de bannas för att välfärden inte är nog omfattande, personaltät och befriad från sparbeting.

Att Jackelén framhåller sin egen religiösa övertygelse som ett fikonlöv för sina egna brister kan inte dölja hur ogenomtänkt, lättköpt och ansvarslöst juluppropet är. En maning till godhet så nonchalant inför konsekvenserna att den är värdelös. Vilket inte hindrat tre partiledare att skriva under.

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt, så klart. Som vanligt ohämmad av alla krav på realism.

Men att även Centerpartiets Annie Lööf och Kristdemokraternas Ebba Bush Thor skrivit under ser verkligen illa ut. Både för deras partier och för den borgerlighet som har ett överhängande behov av att visa sig som ett seriöst regeringsalternativ.