Efter helgens beslut från Centerpartiet och Liberalerna trodde nog de flesta av oss att vi skulle få en ny statsminister på onsdag. Men Vänsterpartiet har under helgen landat i att den överenskommelse som S, MP, L och C tagit fram inte är något de kan ställa sig bakom.
Jag har förståelse för Vänsterpartiets ställningstagande då de inte fått något som helst inflytande över uppgörelsen, men ändå måste ge den sitt passiva stöd för att den ska kunna gå igenom. Detta är då deras enda möjlighet att kunna påverka stora delar av politiken under den kommande regeringsperioden.
Jag förstår också deras upprördhet över den del av uppgörelsen där de som enda parti pekas ut att inte få något inflytande över den tänkta regeringens inriktning. Den skrivningen känns onödigt provocerande.
Hur det kommer att sluta vågar jag inte sia om, men att V skulle släppa fram Ulf Kristersson eller låta regeringsbildandet rinna ut i ett extraval har jag svårt att se.
Jag tror att frågan kommer att lösa sig under de två extradagar som talmannen nu har gett partierna och att vi på fredag kommer att få en ny regering ledd av Stefan Löfven (S).