Ledare: Av guld och gröna skogar blev det några futtiga ören

LIBERAL ASPEKT

Hela landet ska leva är en paroll som upprepas i den politiska debatten, men den behöver fyllas med mer konkret politiskt innehåll.

Valet 2022 var ett landsbygdsval. Det var i alla fall så det lät, från såväl politiken som pressen. Medvetna innerstadsväljare var ute, istället var det glesbygdens befolkning vars hjärtan skulle vinnas. Passande att partiledaren Ebba Busch (KD) valde att kalla det hjärtlandet.

Men vad mynnade den nyfunna landsbygdsvurmen ut i för konkret politik? Med symboliskt positionerande kommer man inte långt, det behövs konkreta reformer. Det behövs tydliga problemformuleringar, och om var det något som det framgick är ett problem för landsbygden är det priset vid pump. 2022 var ett drivmedelsprisval.

I övrigt var det magrare. Missförstå rätt, bensin- och dieselpriserna är inte en oviktig fråga. För den som har lång pendlingsväg till jobbet, till affären och grundläggande samhällsservice svider det i plånboken. Men sedan det debatterades till leda i valrörelsen har spaltmeter skrivits om regeringens misslyckande med att uppfylla sina pumplöften. 

Det bidde inte kronor, det bidde bara ören. Resultatet blir förmodligen mer av en förlust för klimatet, än en vinst för landsbygden.

"Är det en rimlig tanke att hela Sverige skulle leva om folk bara kunde fylla tanken lite oftare?" skriver Torbjörn Nilsson i Svenska Dagbladet (14/9). Han har läst boken "Döden vid faxälvens strand", författad av Joakim Broman (Timbro förlag 2023). Faxälven ligger i Sollefteå kommun, dit Broman åker för att förklara vad som hänt i Norrlands inland. 

Det Ramsele där han växte upp finns inte kvar. Det beror inte bara på inhemsk svensk politik, bensinpriser eller den ökända nedläggningen av BB Sollefteå – utan har mycket att göra med treenigheten globalisering, urbanisering och digitalisering. Krafter som är svåra att rå på.

Att hela landet ska leva är en fras som upprepas till döds när de här frågorna diskuteras. Som med de flesta klyschor betyder det luft och ingenting. Broman sorterar det under samma kategori som asylrätten – principer de allra flesta politiker bekänner sig till i officiella sammanhang, för att antingen inte backa upp eller rent av motverka med konkret politik. Falska löften. Sådana stoppar inte utflyttningen från avfolkningsorter, hur högtravande de än uttrycks. Hur hjärtligt de än menas.

Lösningen är dock inte att ge upp på löftena, utan att fylla dem med konkret innehåll. Broman ger i sin bok exempel på flera reformer att överväga. Som att förändra det kommunala utjämningssystemet, för att bättre säkra att avfolkningskommuner med en åldrande befolkning får bättre förutsättningar att utföra sitt lagstadgade uppdrag. 

Samt se över hur skattekakan från distansarbetande sommarstugegäster kan delas med landsbygdskommunerna, istället för att helt tillfalla storstadskommunerna där de är skrivna.

"Det är dags att vi på allvar funderar över vilka löften vi ställer ut som är sanna, och vilka som är falska" skriver Joakim Broman i bokens avslutning. Det är en god uppmaning till en regering som lovat landsbygden guld och gröna skogar, men hittills inte levererat mycket mer än några futtiga ören.