REPLIK
Det pågår nu en debatt om coronariktlinjerna och hur olika de slår och tillämpas i olika delar av samhället. Restauranger besöks av betydligt mer än 50 personer, köpgallerior och populära badstränder likaså. Men för kulturarrangemang gäller fortfarande max 50 personer i publiken.
Svensk scenkonst, Teaterförbundet med flera organisationer har därför nyligen uppvaktat kulturministern för att diskutera hur kulturarrangemang kan genomföras på coronasäkert sätt med fler än 50 besökare.
Men ledarskribenten menar att problemet skulle vara att all kultur inte faller alla i smaken. Såklart den inte gör! Vi människor är gudskelov olika. Och sedan talar hon om ”finkultur och fulkultur”. Vad är fint och vad är fult?
Här på Gotland hör jag sällan någon prata om vare sig fin- eller fulkultur. Menar ledaren att finkultur är sådant som betalas med skattemedel och fulkultur sånt som folk (måste) betala själva? Och vad kan betecknas som finkultur här på ön?
De som lider av coronapandemin är vårt museum, som är beroende av entréintäkter, och alla våra frilansande musiker, skådespelare, sångare, bildkonstnärer och konsthantverkare. Och alla våra ideella kulturarrangörer som föreningen Roxy kammarmusikföreningen, bygdegårdsföreningarna vars verksamhet ligger så gott som helt nere.
Många är de som är helt utan inkomster, helt utan sin kontakt med sin publik.
Skulle vår offentligt finansierade länsteater, vår länsmusik och vårt museum, vara finkultur som ingen vill betala för? Skulle ingen vilja besöka för Gotland Chamber, Visbyfestivalen, Medeltidsveckan, jazzklubben och biblioteken som alla får offentligt stöd? Skulle bildkonstnärerna, glasblåsarna och alla våra keramiker vara finkultur?
Ingen är tvingad att gå dit och betala entré eller att köpa ett konstföremål. Ändå har de alla ett normalt år mycket höga besökssiffror. Människor behöver och vill ha detta, frivilligt, och betalar för det. Inte alla, men väldigt, väldigt många. Människor saknar detta utbud enormt.
Men just nu kan de inte konsumera (vare sig fin eller ful) kultur. Men de kan köa i gallerian, trängas på restauranger, på campingsplatser och på stränder.
Det finns ingen som helst logik i denna ledare. Och inte i regelverket heller. Och det är det debatten handlar om. Inte om fin eller ful kultur. Inte om hur vi prioriterar offentligt finansierad kultur.
Utan om ett ologiskt regelverk där många kulturskapare leds till ruinens brant och där vi människor berövas möjligheten att ta in konsten och musiken såsom vi vill och så väldigt starkt behöver.