Det här med världsordningen och bojkotterna, va? Det är det som dominerar media i alla format för närvarande. Folk är så arga. Debatten så förenklad och polariserad. Så tänker jag en tung morgon.
En lätt morgon tänker jag att det finns oerhört mycket att glädjas över. Att gå till jobbet i Donnerska huset genom världsarvet när solen skiner är sannerligen en lisa för själen. Att ha en meningsfylld sysselsättning som bidrar till ett sammanhang och ett välmående. Att inte behöva fundera på om jag vill gå till jobbet eller inte. Bara det att ha ett jobb att gå till. Att benen fungerar så att jag kan gå. Så tänker jag en lätt morgon.
Men så kommer den tunga morgonen igen och utan att tänka på det så styrs fingrarna och hjärnan in på sociala medier och bojkotten mot USA‚ den där i grunden vettiga gruppen med ett förståeligt syfte men som ibland spårar ur så att det är seriekollision efter seriekollision i kommentatorsfältet.
Den här morgonen läser jag att min vän Kjell drar en lans för Netflix och undrar om det är rimligt att bojkotta ett företag som bidrar med stora summor till Ukraina i den här, som det verkar, evighetslånga frihetskampen mot terrorstaten Ryssland. Reaktionerna låter inte vänta på sig. ”Ett försök att putsa upp deras rykte” kommer snabbt som svar från en upprörd gruppmedlem. Kjell replikerar att Netflix stöttat Ukraina sedan mars 2022. Då kommer invändningar och insinuationer att det ”en tillfällighet att vi läser detta just nu”. Så håller det på en stund och sedan anklagas Kjell för att vara ett troll. Ja, det är en tung morgon när jag tänker att en del individer antingen har svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt eller helt enkelt är totalt faktaresistenta.
En lätt morgon ser jag och är tacksam över varenda liten snödroppe och vintergäck. Jag tänker på alla de kämpande gotlänningar jag har förmånen att få jobba med som verkligen vill få ett ännu bättre Gotland och som oegoistiskt tar av sin tid för att eventuellt få en liten skärv tillbaka: En tung morgon tänker jag på de som sitter på läktaren och skriker och letar fel på det arbete som läggs ner.
Jag tackar högre makter att jag har ett arbete som jag med lätta steg kan gå till. I kooperativa året 2025 befinner jag mig i ett kooperativt näste på Donners Plats 1. Det är jag tacksam över varje dag i veckan.
Jag tror att det aldrig varit viktigare att vi håller hoppets låga vid liv. Ju oroligare det blir i omvärlden och i vår närhet, desto viktigare att vi varken låter de mörka makterna eller de mörka krafterna ta över. Håll lågan brinnande. Ge. Inte. Upp.
Tro inte på människor som erbjuder enkla lösningar på komplicerade problem. Tillåt dig själv att ha minst två tankar i huvudet och utgå inte från att vanligt folk är ute efter att reta upp dig eller få dig att känna dig dum. Tro mig, den absoluta majoriteten är vanliga människor som vill känna att de är en del av ett sammanhang, ha en meningsfull vardag och en varm kram ibland.