KRÖNIKA
När min mormor var gammal, vid närmare eftertanke ungefär i närheten av min nuvarande ålder, var Kvällsstunden en veckotidning som var väldigt viktig för henne. Korsord, noveller, matrecept, smågulliga reportage som vi inte hittar i andra tidningar. Det var Kvällsstunden det. Mycket läsning och pyssel för pengarna.
Har inte tänkt på tidningen en enda gång på säkert 50 år förrän den för ett tag sedan damp ner i brevlådan. Visste inte ens att den forfarande existerade. Men den såg exakt likadan ut som jag vill minnas.
Att ta upp tidningen, bläddra i den var nästan som om tiden stått stilla. Det här var den tidning som min mormor älskade. Och som hon hade varit trogen än idag om hon levt. För inte mycket har förändrats. Layouten i stort sett densamma. Lite gammalmodigt typsnitt. Några moderna trender kunde jag inte skymta i mitt provnummer. Det var som det alltid har varit.
Jag kunde läsa om den svenska indianenen Jacob Fahlström från Stockholm, en äventyrare som utvandrade redan 1820, långt före den stora svenska utvandringen. Mycket intressant.
Tidningen bjöd också på några konspirationsteorier som fått fäste i världen. Bland annat den här: Femte juli 1947 kraschade utomjordingar i Roswell, New Mexico. Det har i mångas värld varit en sanning sedan dess. Och delvis är det militärens fel. I det första pressmeddelandet som skickades ut informerades allmänheten att det var ett ufo som störtat. Dagen efter togs det tillbaka och det sas istället att det var en väderballong. Men då var det för sent. Historien hade redan fått fart.
Jag var i Roswell för tre år sedan. Inte för att jag är intresserad av ufon, utan för att vi råkade komma till staden under en semesterresa. Vi kunde naturligtvis inte låta bli att stanna. Och det var en upplevelse i sig.
Hela stan, med 50 000 invånare, var uppbyggt runt händelsen för 74 år sedan. De som styrde staden 1947 förstod omedelbart värdet av det felaktiga pressmeddelandet.
Roswell har tack vare sina ufon blivit en välmående stad, som besöks av många turister, där ute i öknen. Det finns ett museum, med påstådda bilder på ufon. I varenda skyltfönster finns ufon, som tavlor, skulpturer, dockor, på muggar, t-shirts, handdukar, ja vad som helst. Glaskuporna på lyktstolparna på stans huvudgata liknar huvudet på en utomjording. Hela staden andas ufo.
Händelsen har blivit film och flera tv-serier. Och det är bara att konstatera att utan kraschen 1947 hade inte många utanför New Mexico känt till staden. Nu förknippas den för alltid med några märkliga varelser med stora ögon, avlångt huvud, en smal kropp, med två armar och två ben.
Kvällsstunden ville bjuda mig, 66-åringen, på fyra nummer för att sedan som spindeln linda in mig i sitt trolska garn.
Jag svarade aldrig på erbjudandet. Men jag är glad att tidningen finns kvar. Inte minst för alla mina fina minnen av mormor.