Har lyssnat på ovanligt få ”Sommar” i P1 i år. Kan bero på att en ålder har nåtts där nya generationers sommarpratare inte riktigt faller i smaken. Framför allt inte när bruset från så mycket annat trängt igenom på ett sätt som aldrig upplevts tidigare.
Har aldrig sett så mycket sport på tv som den här sommaren. Ögonen kändes nästan fyrkantiga när David Åhman och Jonathan Hellvig sent i lördags slog in guldbollen i finalen mot det tyska paret i beachvolleyboll.
Före OS spelades EM i fotboll under fyra veckor. Visserligen utan Sverige, men ändå en show som attraherade väldigt många. Ett ungdomligt Spanien tog fotbollsvärlden med storm och bjöd på en fotboll i positiv förändring.
Vi hann knappt andas ut efter den festen förrän Paris bjöd in till ett OS som världen aldrig tidigare upplevt. Det var invigning längs med Seine, hästhoppning i Versailles, beachvolleyboll vid Eiffeltornet. Så mycket publik och folk precis överallt. Vilken fest det blev. Och tack och lov slapp vi terrorns fula tryne.
OS blev en stor svensk fest. Elva medaljer, och 16:e bästa nation. Långt över förväntan. Vi fick se simdrottningen Sarah Sjöström ta två guld, Mondo Duplantis flyga över världsrekordhöjden 6,25, och så beachvolleybollguldet som pricken över i-et. Till detta fyra silver och tre brons. 2,5 miljon såg Mondo vinna guld. Tv-bolaget Discoverys högsta tittarsiffra någonsin i Sverige.
Men åter till ”Sommar”. Ser i mina dagboksanteckningar att jag bara lyssnat på tio program. Men tror att några av de bästa prickades in. Cecilia Uddén, Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent, pratade om sina dryga 40 år i krigshärdar. Sigge Eklunds berättelse om sin farfar Bengt Eklund, Tjorvens pappa, och dennes konstanta konflikt med Ingmar Bergman, får mig fortfarande att le så här sex veckor efter programmet.
Birgitta Ohlsson, den före detta politikern (L) fick tårarna att rinna när hon berättade om sin kamp mot cancern, först i bröstet och sedan kom leukemin. Det var så mycket styrka i det programmet att alla borde lyssna på hennes berättelse.
Aftonbladet ställde frågan hur många som lyssnat på sommarpraten. 51 procent svarade inga alls. 38 procent 1 till 10 program. Bara fem procent har inte missat något. Officiella lyssnarsiffror lär komma så småningom.
Klassiska program i radio och tv har haft ovanligt svårt att tränga igenom denna idrottssommar. ”Allsång på Skansen” har nått bottenrekord. Bara 715 000 såg programmet sjätte augusti. Den sämsta tittarsiffran någonsin. Kanske förklaras av att det liksom ”Sommar” nått en gräns där äldre tappat intresset. Och att yngre generationer inte tittar på tablåstyrd tv eller lyssnar på radio på samma sätt som många äldre. Men det går ju alltid att ta igen i en playtjänst i tv eller i Sveriges Radios utmärkta app.