LIBERAL ASPEKT
Jag är väldigt förtjust i Statens Offentliga Utredningar (SOU). Sedan 1928 har en enorm mängd frågor belysts i betänkanden om allt mellan skoproduktion och bygglagstiftning. 1958 kom ö-utredningen, SOU 1958:18 ”Gotland Betänkande avgivet av 1954-års ö-utredning”. Precis som i andra SOU:er är innehållet intressant för den intresserade och borde vara för fler.
För betänkandet behandlar höga skatter, låg skattekraft, dåliga kommunikationer, utmanad vård, en minskade befolkning, ett ensidigt näringsliv, brist på bostäder samt otillfredsställande sociala och kulturella förhållanden. Allt känns rysligt bekant även idag.
Gotland präglades av en minskande befolkning. Då var gotlänningarna 56 500, idag snart sjuttio år senare är vi 61 000 (en ökning på blott 7,9% eller 0,11% per år om vi fördelar ökningen jämnt). Precis som idag ser vi en minskning av den arbetsföra befolkningens andel.
Vården ansågs eftersatt och resultatet blev så småningom den lösning vi ser idag: ett sjukhus som byggdes ut på 1980-talet och som betänkandet föreslog, specialistvård på fastlandet. I en situation där näringslivet dominerades av jord- och skogsbruk, stenindustri och fiske var skattekraften ”svag”. Så är det fortsatt, vi ligger sämst till i landet.
Kommunikationer pekades ut som den största utmaningen för ön. Både med färja och flyg. För flygets del sågs behovet av flyglinjer till Stockholm, Malmö och Göteborg och så blev det. Den nuvarande situationen med flyg enbart till Arlanda är en återgång till den utsatta situationen som missgynnade Gotland på 1950-talet.
Fortfarande behöver Gotlands välstånd stärkas. Det ska vara gott att bo på ön, även om landsvägen gungar. Vi är en del av Sverige och de där flyglinjerna till Bromma, Göteborg och Malmö utökar vår arbetsmarknadsregion för de som inte bara har ön som arbetsmarknad. De skulle också stärka möjligheten för turistsektorn.
För att stärka Gotlands ekonomi och välfärd rekommenderades en samordnad insats inom skattepolitik, infrastruktur, vård och näringslivsutveckling. Kommunikationerna pekades ut som särskilt viktiga för öns framtida utveckling och befolkningens välstånd. Intressant nog kvarstår flera av dessa frågor, såsom transportlösningar och befolkningsminskning, än idag nästan 70 år senare, vilket understryker vikten av långsiktiga och hållbara strategier för Gotlands utveckling.
Liberalerna har sedan 2017 ställt sig bakom kravet på vägpris på färjan, vi som gotlandsliberaler kommer att fortsätta driva den frågan och plocka upp samma utmaningar som fortfarande är kvar för Gotland. Att öka välståndet och skapa förutsättningar för Gotland jämförbara med övriga Sverige.
Vi behöver liberal utvecklingspolitik för vår ö.