Mammor ändå! Mors dag må vara ett kommersiellt påfund men det är samtidigt precis upp till dig själv vad du gör med dagen. Alla relationer är inte okomplicerade och det finns säkert många runt om på ön med mer eller mindre komplicerade relationer till mammorna som firas 25 maj. Men sätt dig ner och tänk en stund vad du skulle kunna göra eller bjuda till på om du är lottad så att du har kvar din mamma någonstans på jorden.
Jag har skrivit mer om min pappa på det här utrymmet. Jag tror att det hänger ihop med att han inte längre finns med oss. Att skriva om honom, i tidningen och i sociala medier, är en del i en sorgeprocess som fortfarande pågår även om den akuta fasen är över sedan en tid tillbaka.
Mamma finns kvar, hon flyttade från huset i Eskelhem till en bostadsrätt i södra Visby efter att pappa dog. Flytta tillsammans fanns inte på pappas karta, så nu fick det kapitlet ta sin start när hon blev ensam.
Jag är tacksam att hon var så klar med vad hon ville när det gällde sitt boende. Det är stor risk att det blir fel om någon annan skall försöka utröna vad som är bäst för en person. Så där är hon idag, på Byrumsgatan tredje våningen. En gång i veckan är jag där och äter lunch. Då passar vi på att avverka vad som hänt sedan sist och vad som är på gång framåt. Ofta handlar det såklart om vardagssaker, ekonomi och praktiska detaljer. Sedan växlar det in på hälsan och allt pyssel kring den som tenderar att bli mer och mer omfattande ju äldre man blir. Mamma är ju uppe i sitt 84:e levnadsår och då är det ofta så att det blir lite mer jobb med allting för att det skall fungera även om man i grunden är frisk.
Men de senaste veckorna har vi pratat mycket om döden och det har sina naturliga orsaker. Under en snabb takt har nu flera vänner till mamma gått bort, en del hastigt, en del under lite mer utdragna former. Den senaste förlusten av en vän tog mamma hårt.
Den tar fortfarande. Det är inte det, resonerar vi, att man blir påmind om sin egen dödlighet. Det har vi med våra sammanlagda levnadsår och livserfarenheter räknat ut ändå: livet är inte evigt. Det är att ensamheten rycker framåt i takt med att vännerna faller från. Telefonsamtalen blir färre, de sociala plattformarna sjunker undan efter hand.
Det går såklart att göra mer med det man har och på något vis utöka gemenskapen med sina befintliga relationer. Men sorgen över de relationer som inte kommer tillbaka finns ändå kvar. Förlusten av sin livskamrat är den största, men flera är betydelsefulla.
Så pratar vi om när hennes föräldrar dog. Det är länge sedan nu. Hur kände mamma då? Hon svarar att då var det så mycket med allt annat; jobb, barn och livet som körde på i full fart. Det liksom gick av bara farten. Nu i nådens år 2025 ser det inte riktigt ut så. Det finns gott om tid att tänka. På stort och smått och oändligt stora saker som livets förgänglighet. Ta hand om mamma lite extra på mors dag, oavsett var hon befinner sig.