Det är alltför lättvindigt att avfärda säkerhetsläget i Östersjön och Europa, som att det som skedde igår också gäller för i morgon.
Europakartan har ritats om de sista hundra åren och den nuvarande kartan kan ingen ta för självklar. Björn Jansson påstår i DN 10/12 att ”det finns en obefogad rysskräck på Gotland”. Så tar man befolkningen på allvar. Frågan är vilken skräck han återvänder med själv från sitt besök på UD. Vilka allvarsord han nu måste ta till sig.
Frihetsyran med Jeltsin är borta. Friheten i väst och demokratin har sin svåraste prövning framför sig. Det finns ingen garanti för att dessa värderingar är överlägsna, hur gärna vi än vill tro det.
Det finns heller ingen garanti att ryska folket, ungrare, slovener etcetera vill köpa den frihet vi eftersträvat. Många känner sig lurade på kapitalism. Demokratiarbete efter murens fall har det varit si och så med. USA ställde upp för den forna fienden Tyskland med Marshallhjälpen. Gorbatjov och Jeltsin fick ingen ekonomisk hjälp från väst, när de behövde. Så föddes oligarkerna och allmänhetens absoluta fattigdom. Arbete, mat och husrum och gärna en flaska vodka är välstånd i forna öst.
När vi å andra sidan fått det någorlunda bra i det här landet och i väst, verkar det som vår iver att stå upp för vårt levnadssätt i gengäld mattas av. Vart tar vårt välstånd och vår demokrati i så fall vägen?
Har vi förmågan att på ett tidigt stadium känna igen, när ett system är på väg att kollapsa? Ingen förutspådde murens fall. Inte Rumäniens nedgång och Ceausescus fall. Inte arabvåren.
Den ställning Sverige, Norden och Europa har idag är inte allom given. Vi rör oss bort från en bipolär värld som bygger på terrorbalans mot en global värld. I den kan vi bara uppnå stabilitet om vi har en gemensam värdegrund och respekterar varandra utifrån densamma. Världen står inför en stor värdekonflikt, en kamp om vilket politiskt system och vilken livsstil som är bäst.
Om det sedan handlar om råvaror, frihandel, vatten, landområden eller gasledningar, vi talar i vilket fall om en konflikt mellan de fria och de ofria systemen. Och det är redan illa och kan bli ännu obehagligare.
Putin vill inte ha Natoländerna inpå sina gränser. 2008 ville USA jämna vägen för ett Natomedlemskap för Georgien och Ukraina. Georgien är en inkörsport till det råvarurika Centralasien. Angela Merkel sa nej. Ansåg länderna alltför instabila. Putin var tacksam.
USAs föreslagna utrikesminister har aktier i Exxon och optioner på oljefälten i Barents hav att tillgå, om sanktionerna mot Ryssland hävs. Ger det mer demokrati, månntro?
En god helg