”Vi har vant oss vid att man måste slå alla…. Utan stryk åstadkoms ingenting”, säger en av de ryska kvinnor som inte kan släppa taget om sovjetmänniskan inmurad i hennes själ. Om vi upprättar affärer med Ryssland tror många att vi med detta utplånar ett mångårigt påfrestande liv i före detta.
Sovjetunionen och i dessa möten blir allt fredligt, frid och fröjd. Den som inte läst ”Tiden Second hand” av Alexandra Aleksijevitj tycks utgå från att kommunism kan ersättas med kapitalism bara så där.
Men ett systemskifte kräver mycket mer av sin omgivning och de människor som måste lämna det som en gång var. Kvar finns en slumrande Sovjetmänniska som haft hjälteroller, status i partiet, älskat Lenin såväl som Stalin. Något som inte går ur det ryska folket i en handvändning: vetskap om att DE vann kriget.
”Vi var ett storslaget folk, men nu har vi förvandlats till månglare och marodörer…. Spannmålshandlare och direktörer…. Men Djinghis Khan och livegenskapen har förstört våra gener”, säger Jelena.
Det blev en vana att ange hustru, mor, granne alla…. För partiet. Det blev en vana att resa sig ur armod, att stå ut med förhör, att kastas i fängelse eller överleva Sibirien.
Mördandet och det mödosamma livet pågick ju för en idé, även om det skulle ta hundra år att förverkliga samma idé, trodde man på den. Samtalet människor emellan pågick alltid i köken.
”Men ingen försöker ens förklara vad det är för land vi lever i nu, säger Jelena. Vad vi har för idé, förutom korven. Vad är det vi bygger…Vi går framåt mot kapitalismens seger eller…”
Vem som helst som genomlevt en sammanslagning i sitt företag, vet att det uppstår schismer om ledningen inte i god tid förklarar och jämkar och håller takt med den utveckling som växer fram.
Två sammanslagningar har jag genomlevt och vet hur fåfängt människor beter sig och hur märkvärdigt plötsligt just deras arbete är, men framförallt hur de backar eller låser sig i stället för att se möjligheter, nya konstellationer och inse att utveckling kräver både att ge efter men att också få något, om man har viljan att utstå mödan.
Det är som Magdalena Andersson säger i DN den 30/12. När länder splittras i två, fattigt och rikt och folk inte förstår vad som händer, så tvärvänder människan. Går bakåt till det som fordom var.
I stället för att gå samman för en fördelningspolitik och nybygge. Demokratiarbete måste gå först. Förklaringsmodeller före utförsäljning. Korv är lika viktigt i Ryssland som kaffe i Sverige. ”Vi tog farväl av Sovjetmakten, säger Elena men vad fick vi i stället?”