Det är vissa ord som det går inflation i. Ord som förlorar sin ursprungliga innebörd. Ord som gör mer skada än nytta. Bakom uttrycken kan man många gånger utläsa, att argumenten tryter.
Rysskräck är en sådan glosa och en benämning jag önskade hade gått i graven en gång för alla på denna tidningssida. Men termen ploppar upp och tro mig, uttrycket främjar knappast vare sig ny gasledning eller svensk säkerhetspolitik. Uttrycket lugnar ingen människa.
För alla som växt upp med ett tyst hav kantat av sovjetstater är vetskapen om det kalla kriget närvarande. I tron att de kunde leva på sina olje- och gastillgångar, har Ryssland och dess regering inte moderniserat sin ekonomi, och skapade därmed en riskfaktor, som i sig ligger där som en slumrande grogrund till oro, när välfärdsförbättringar uteblir.
Från den stund som Putin kom till makten har han långsiktigt lagt sig vinn om att göra Ryssland till en stormakt. Som enväldig herre eller tsar tyglar han sitt folk.
Han kör i klassisk stil med påstådda yttre hot för att för att rikta blickarna bort från inhemska problem. Han har oavbrutet skärpt tonen mot västvärlden och skapar ständig skrämselhicka i forna sovjetstater. Inom landet sprider han en putsad propagandafasad. I hela hans framträdande finns en oberäknelighet och en hårdhet.
Ryssland är en diktatur som inte tvekar att invadera andra länder och bomba städer sönder och samman. Humanitet existerar inte. Många minns mängden av tanks som rullat över Ungern, Tjeckoslovakien, Tjetjenien, Georgien, Ukraina och Afghanistan. Det säger mer än ord.
Vi lever i en ytterst orolig tid. Trycket från öst och syd bara ökar. Basbehoven jobb, mat och husrum går före demokratin. Vallonien med sina 3,5 miljoner stoppade i jobboro ett handelsavtal med Kanada. Gotland, vår ö, står i försvarsmaktens scenario återigen i centrum för ett möjligt angrepp.
Varför inte ta människors berättigade oro på allvar. Trygghet är också ett basbehov och skall inte förringas, när Gazprom önskar lägga ner ytterligare en gasledning. Gazprom skall behandlas som ett företag, säger regionledningen.
Ja, det kan man tycka, men vem äger företaget? Ryska staten heter det med 50.01%. Vem är ryska staten? Knappast det ryska folket, snarare Putin och hans lakejer. Är det möjligt att fastställa alla ägare? Eller säljer vi grisen i säcken?
Hur många minns inte Chamberlain och hans löfte att ha avstyrt ett krig. Hitler grundlurade engelsmännen. Aningslöshet är minst lika farligt som rysskräck.