Det är lite märkligt att se hur det nya ledarskapet satt igång sitt styre av Region Gotland. Det är lite som en elefant i glashus.
Det har varit så mycket snack om behovet av nytt ledarskap i Region Gotland.
Det jag ser hittills är inget nytt. Det är snarare det gamla ledarskapet som är tillbaka.
Hur då, tänker ni?
Jo, ni vet det där ledarskapet vi minns där ny chef innebar omorganisation. Där ny chef innebar att medarbetare ska flyttas på och viljan att snabbt göra avtryck är viktigare än resultatet av förändringarna. Där är vi nu.
Mycket ska ske och snabbt ska det gå. Sammanslagningen av Miljö- och hälsa och Byggnadsnämnden är ett exempel.
Vår ingång från Socialdemokraterna är att den som styr har makten att sätta den organisation man vill ha. Därför kommer vi inte motarbeta förslaget.
Däremot går det för fort. Inga analyser finns kring de tydliga risker som finns kring till exempel produktionstapp, ekonomi och risk för att medarbetare inte hinner med och därmed lämnar.
Jag har suttit i byggnadsnämnden själv och mängden handlingar att läsa in är enorm redan nu. För kvalitet i beslut krävs inläsning och tid. Här ser jag risker.
Det finns ingenting som hindrar att man ger tid för analys, eftertanke och analys.
Det vill det nya styret icke. Allt sånt hoppar man över. Håller tummarna och knatar på.
Fler förändringar kommer och jag oroar mig för vår verksamhet.
Vi vet att det viktigaste vi har är våra medarbetare.
Otrygghet och snabba förändringar bidrar inte till ökad attraktivitet som arbetsgivare.
På måndag tar vi budget för 2019. Det nya styret har i åtta år kritiserat oss för att inte följa de ekonomiska målen.
Nu när de själva ska styra är de så klart tacksamma att kunna styra på vår budget 2019. Den är nämligen realistisk.
Det har deras budgetförslag inte varit på åtta år.
Nu ser vi att de dessutom skjuter till ytterligare resurser och på det viset drar ännu längre ifrån de ekonomiska målen.
Det är tydligt då att deras höga tonläge i åtta år bara varit retorik. Märkligt i relation till deras väljare dock!
De trodde kanske att den retoriken skulle vara verklig och stå för något. Så är det inte.
Dessutom har ju styret satt sig i en sits där Sverigedemokraterna avgör.
Det partiet röstade på regionstyrelsen på två av våra budgetposter.
Med det fick alliansminoriteten lägga till ytterligare 12 miljoner kronor vid regionstyrelsens möte.
Den budget som de ska styra på tycks således hamna långt ifrån det man högt hävdat i opposition.
Vad säger borgerliga väljare om det?