Ledare: Räknesnurra kan ge dig Allianspolitiken

Det finns fyra allianspartier och alla fyra har ett alldeles eget partiprogram. De gillar inte varandra tillräckligt mycket för att släppa på sina egenheter. Det är viktigt för dem hur styrkeförhållandet ser ut när valet väl är över. Så varje alliansparti måste övertyga väljarna om att välja just dem och inte lägga sin röst på någon av de andra tre.

Men de går till val som en allians, nästan i alla fall. De har inget gemensamt program utan går till val på löftet att de kommer att komma överens. De vill kombinera behovet av att ha olika åsikter med behovet av att ha samma åsikter.

En sak är de överens om att Löfven måste bort, hans politik är skadlig. Och då blir det förstås jobbigt när Centern nu bryter sig ut ur alliansvärmen och är beredd att släppa igenom Löfvens skadliga politik i riksdagen.

- Vi är fyra partier, vi måste få tycka olika i olika frågor, sedan kan jag ha en åsikt om vilka vi borde tycka lika i, säger Björklund.

Han tycker alltså att de, trots att de får tycka olika, bör tycka lika när han tycker att de ska tycka lika såvida inte han själv vill tycka olika.

Centerns beslut att släppa igenom regeringens förslag om att ge de ensamkommande möjligheter att få stanna skapar exempelvis en spricka i alliansen, tycker Björklund. Ulf Kristersson går ut ännu hårdare och meddelar att det aldrig kan bli så att Centern kan få något inflytande på just migrationspolitiken. En åsikt som delas KD. Det är det tre mot en och då förlorar Centern.

Björklund tycker att det är okey att tycka att Sverige ska ansluta sig till euron. Men med den matematikmodell som alliansen tillämpar så blir det även här tre mot en och då förlorar Björklund.Denna räknemodell underlättar ju en hel del för väljarna. Alla som vill att vi ska ansluta oss till euron och därför röstar på Liberalerna får direkt besked om att det är en bortkastad röst.

Ebba Busch Thor säger att deras motion om sjukvården är ”ett välfärdslöfte att lita på”. Att göra sådana uttalanden är verkligen riskabelt. Då går det som det går för alla partier som inte har en majoritet i riksdagen. De får ägna sin kraft åt svekdebatter. Det vet Miljöpartiet massor om.

Varje dag kommer det olika besked om hur många miljoner eller miljarder partierna vill satsa på skolan, välfärden, försvaret, polisen och sjukvården.

Det är en ogenomtränglig skog av siffror och löften. Den som tar fram en räknesnurra så att det går att räkna ut sannolikheten för att ett förslag kan bli verklighet gör en välgärning i demokratins tjänst.

Man kan börja med att redovisa när det blir tre mot en. Klurigare blir det när det blir två mot två. Men då vinner nog största parti och det är Moderaterna.