Utan minimalt stöd orkar ingen vidare. Det gäller inte bara i kärlek eller krig utan också i mötet med samhällsbyggnadsnämnden. Den grundläggande insikten slår mig när jag läser Andreas Wiklunds (L) inlägg 11/8 om bygglovhandläggningens viktigaste mål, målet att ta till vara medborgarnas självklara intressen.
Tjänstemän liksom regionens politiker har mycket att lära av den nu bortgångne Torbjörn Fälldin. När han blev statsminister, la han en lupp på varje utredningsärende, under vilken han ville få belyst, hur varje utredningsförslag drabbade hans egen bygd eller folket på landsbygden. Vad skulle ske neråt, hur påverkades övriga Sverige av beslutet han väntades fatta?
Höjda byggavgifter hur används de? Är en nog så viktig fråga. Förhandsbesked, avslag, bygglov, anläggningsärenden, allt kostar den enskilde men skapar ingen större effektivitet för samme medborgare. Vad är det verkliga problemet? Att brännmärka en kvinnlig chef kan det inte vara. Samma sömniga procedur tycks fortsätta. De styrande talar i stora ord om växtkraft och ankommande innevånare utan att ingripa eller förbättra.
Spar man på pengar, personal eller flit? Hela sommaren har jag burit ut slaskvatten på växtlighet, spolat toaletter med regnvatten. I vattenbrist måste vi hjälpas åt. Var det inte så Gardell med kompani sa?
Nu tvingas Slite ishall inför hösten smälta ner sin för sommaren uppspolade isbana för att Visby Roma ishockeylag inte kan träna i Slitehallen. Gubevars att åka till Slite. Skäms ni inte. Inte heller TV puckens lag kan träna utanför Visby.
I stället tillåter regionen att tankbilar med vatten nu körs för att spola upp Visby ishall till dessa lag trots regionens vattenbrist och dåliga ekonomi. Dessutom viskas det att Visbyhallens is subventioneras. Man bortser samtidigt från att Slitehallen är billig i drift tack vare spillvärme från Cementa. Hur är det möjligt att Kultur och fritid som nämnd kunde tillåta ett sånt slöseri med ekonomiska medel och vatten helt i onödan, när det redan fanns en färdig isbana i Slite.
Uppenbart blir att för viss idrott handlar det inte om att spara pengar eller ansvar, det handlar bara om makt och att ”gulla”.
Ansvar är att säga ifrån. Tydliggöra ekonomiska förhållanden och fördelningsfrågor. Hänvisa till redan befintliga platser. Slitehallen, dess bygd har fråntagits möjliga inkomster. Skattebetalarna fått onödiga utgifter.
Fråga dig som regioninnevånare hur politiskt ansvariga kan godkänna, vad andra tvingas underkasta sig. Det finns många former av vänskapskorruption.