Moderaterna kallade till sig pressen och meddelade att de skulle förhålla sig till SD på ett nytt sätt, oklart hur. Då skickade SD snabbt som ögat iväg en inbjudan till M för att få reda på hur M tänkt sig det hela. M tackade ja till ett möte för de ” ville inte vara oartiga”.
Varför M kallade till en presskonferens för att tala om för hela världen att de bytt fot och nu tänkte börja samtala, samarbeta, samspela, samverka, samordna men inte samregera med SD för att sedan hävda att de måste tacka ja till en träff av artighetsskäl är höljt i dunkel.
Det krävs två för att dansa tango och så är det med alla dessa samaktiviteter också utom just samregerandet där det krävs betydligt fler för att det ska gå att få ihop en konstellation som kan regera.
Eftersom SD enligt M är ett rasistiskt parti så får de absolut inte vara med och regera genom att sitta i regeringen. De får bara vara med och regera genom att trycka på rätt knapp, i riksdagen. Då kan M, C, L och KD vinna lite omröstningar så att de kan skaka om regeringen. Fast det får inte röra sig om alltför omskakande frågor som exempelvis budgeten.
Det vill C och L inte vara med på. Kanske kanske kan SD få vara med på riktigt och fälla förslaget om en flygskatt som skulle öka priset med 80 kronor för en resa inom Europa. En fråga som M lyft fram som en tänkbar fråga som det går att samtala om men inte förhandla med SD om.
Förhandla är inte aktuellt för det gör M med L, C och KD och de gillar inte SD lika mycket som M. Och M kan ju inte vänsterprassla med SD när de sedan länge har ett förhållande med L, C och KD.
SD förmodas sitta tysta och försynta på läktaren och inte göra något väsen av sig genom att exempelvis komma med egna krav. Ett beteende som ju inte precis karaktäriserar SD. Hursomhelst så tycker M att det ändå känns bättre att tala med SD än med S. För enligt M kan man inte längre låtsas som om SD inte finns.
Nu har det väl knappast undgått en enda nu levande människa att SD finns. Något mera omtalat parti finns inte. Men de är omtalade av alldeles speciella anledningar och denna krönika är för kort för att räkna upp allt som präglar SD. Det är ju just vetskapen om att de finns, är som de är och tycker som de tycker som skrämmer en majoritet av väljarna.
Vi måste börja lyssna på de främlingsfientliga krafterna hävdas det, som om det undgått någon vad de tycker. Men lyssnandet är inte en företeelse där en talar och den andra bara lyssnar. Någonstans är det meningen att orden ska landa så är man beredd att lyssna så är man också beredda att ta intryck och ändra sig.