Natten mellan den 9 och 10 november 1938 blev startskottet till Förintelsen. Men hade föregåtts av ett annat skott. En 17-årig judisk pojke hade i sin förtvivlan över nazisternas behandling av hans familj skjutit en tysk ambassadtjänsteman. Då tryckte Goebbels och Göring på startknappen till det som blev Kristallnatten. Men denna aktion hade planlagts under en längre tid. Hitler väntade bara på ett tillfälle att kunna lägga skulden på judarna själva. Diktaturen har sina knep.
Denna natt förstördes 1 400 synagogor och bönehus. 7 500 judiska butiker fick sina skyltfönster krossade och plundrades, bostäder förstördes, judar misshandlades och dödades. 30 000 män arresterades. Glassplittret på gatorna gav namnet till Kristallnatten (som uppmärksammas på onsdag).
Så började de oändliga godstågen transportera judar till förintelselägren, som sedan länge byggts.
Men omvärlden såg på.
Planer på Förintelsen – ”den slutliga lösningen på judefrågan”, som Göring uttryckte det – hade påbörjats redan efter Hitlers makttillträde 1933.
Men omvärlden såg på.
Det tyska folket överöstes av nazisternas propaganda. Press, radio, film, litteratur och teater censurerades. Judarna utmålades som den stora fienden. Diktatorer vet att forma en gemensam fiende för att få folket med sig.
Men omvärlden såg på.
Så drog Förintelsen igång. Tjock rök bolmade ur skorstenarna när de ihjälgasade människorna brändes i Auschwitz-Birkenau, Treblinka, Sobidor, Buchenwald, Dachau. Ett industriellt dödande av människor. Sex miljoner judar. Minst fyra miljoner zigenare (romer), människor med handikapp, politiska fångar och krigsfångar.
Men omvärlden såg på.
Dock gjorde enskilda personer viktiga insatser, till exempel Raoul Wallenberg, Torgny Segerstedt och Harald Edelstam.
De internationella aktionerna uteblev i stort sett. Först när Hitler i sin makthunger började utvidga Tredje Riket drog Andra Världskriget igång. Vi vet hur det slutade.
Hela denna händelsekedja är en häpnadsväckande historia av passivitet från omvärlden.
Aldrig mer, ropades det då. Men vad händer i vår tid, kan historien upprepa sig? Var och en får söka svar på den frågan.
Vi vet att främlingsfientliga partier vinner terräng över hela Europa. Vinner inträde i parlamenten i land efter land i det Europa som en gång sargades av just ett främlingsfientligt rasistiskt parti.
Än en gång ser man på.
Historielöshet är ett hot mot demokrati och alla människors lika rättigheter.
Politisk valhänthet på EU-nivån och i land efter land är ett hot. Och ett FN som vill väl men bakbinds av diktatoriska länder med vetorätt.
En bekymmersam värld just nu.
Men enskilda människor kan göra skillnad. Kan stå upp för var människas oförytterliga rätt till liv och utveckling. Här finns hoppet.