”Hur skall man veta att man gjort bruk av yttrandefriheten om inte någon blir sårad?” Det kan man fundera över idag, när lättkränktheten blivit vardag och yttrandefriheten ständigt tummas på.
Man får inte uttrycka sig si, för då kan den bli sårad och inte så för då blir någon annan förolämpad. Och lagom är aldrig hemma. Detta så tydligt svenska ord, lagom. Ja, nu är det inte mina ord, utan Horace Engdahls. Citatet kommer från boken ” Den sista grisen”.
Som om inte denna sommar har fött ganska många små grisar. Mansgrisar. ”Det är inget manligt beteende”, påstod statsminister Löfven i sitt sommartal. Det är ju precis vad det är, inget annat än ett manligt beteende att tafsa på kvinnor.
Sedan urminnes tider har behovet alltid funnits och finns där än. Om det så inte finns hos alla män, är det mäns ansvar att säga ifrån till andra män. Kan vi tycka att den muslimska befolkningen, som kollektiv skall ta avstånd från terrorism och IS skräckvälde, så är det inte för mycket att begära, att svenska män som kollektiv tar avstånd från kompisar, när de inte kan hålla fingrarna borta.
Ord tolkas av den person som känner sig påhoppad. Lovord sväljer man däremot. Ordpoliser finns överallt och ansvariga utgivare som håller hårt på ord, om orden råkar göra avsteg från statens likabehandling av medborgare. Ordpoliser kan dock släppa igenom uttryck som könsdesign och könsstympning, som ord med likvärdig betydelse. Sedan flyktingströmmen tilltog i landet, är det bara att konstatera att särbehandling av vissa ord uppstått.
Ordet vänskapskorruption upprörde Filip Reinhag (S), ordförande i Kultur och fritidsnämnden. Samma glosa omvandlades snabbt till att ”han och nämnden anklagades för att vara korrupta ”, när isen i Slitehallen smältes ner till förmån för spolning i Visbyhallen. Han kunde ”ha hänvisat Visby-Roma ishockeylag till Slite”. I stället anvisades spelare från Slite till Visby.
Korrupt är ett värdeladdat ord, starkt som en käftsmäll. Vänskapskorruption eller nepotism kan snarare tolkas som att någon ger en förmån till en part framför en annan.
Det var sant, det jag påstod, skriver Reinhag, att skattebetalarna fick ökade kostnader, när man spolade upp Visby ishall trots bevattningsförbud, men…..
Vad är då skillnaden mellan Visby- och Slitehallen? Slitehallen ägs av en förening, som i sin tur måste tjäna ihop till samma typ av kostnader, som Reinhag gav som underlag för nämndens beslut. Ett hänvisat ishockeylag fram till september, hade skapat fortsatt verksamhet i Slite, då isen i Visby vanligen spolas. Ordet sparbeting tycks ha fått ny betydelse.