Hjärtvården är fin, säger den gode maken när han öppnar kallelsen till vårdcentralen för en uppföljande check av ett hjärtflimmer. Det säger andra sockenbor också, svarar jag, och tänker på lovorden som strömmar från ortsbor i bygden.
De som med jämna mellanrum har helikoptrats med sina hjärtbesvär till Karolinska. De talar lyriskt om hjärtvården. Men som all annan vård är det utifrån var man bor eller befinner sig som man kan bedöma reella förhållanden: vad som är bra och vad som är mindre bra.
Detta berättas överraskande för mig. En kvinnlig bekant är på väg till Gotland via Bromma och har gått genom säkerhetskontrollen, när hon på en stolsrad i vänthallen får syn på en äldre man som är helröd och kallsvettig i ansiktet. Hon sätter sig bredvid honom och han frågar henne om hon skall till Gotland.
Hon svarar jakande. Han berättar då för henne, att han dagen innan drabbats av en infarkt och skickats med helikoptern till Karolinska, där en ballongsprängning utförts. Nu, dagen efter får han besked om att han inte kan vänta sig någon helikopter, som återför honom till sjukhuset i Visby. Sjukhuspersonal har i stället stoppat en flygbiljett i handen på honom och satt honom i en taxi till Bromma.
Där sitter han nu. Trött och plågad. Det är en bra bit att gå till flygplanet från terminalen. Någon assistans har Karolinska inte beställt. Kvinnan ifråga, som är van vårdare och inte rådlös, rusar, trots incheckningen och kort om tid till flygets avgång, ut igen genom säkerhetskontrollen för att skaffa assistans.
På Bromma är man inte speciellt intresserad av att lösa situationen, tvärtom eftersom en beställning inte utförts av Karolinska i förväg. Men kvinnan står på sig för den okände gotlänningen och lyckas trots hårt motstånd vid informationsdisken få fram assistans.
Den yngling som infinner sig med rullstol lovar att se till att det också skall finnas en rullstol vid landning. Det är inte bara långt att gå till eller från ett plan på respektive flygplatser, när man har liten ork, den här mannens skor stod kvar på sjukhuset i Visby.
Nu beskrivs Karolinska sjukhusets nyöppnade hjärt-och lugnklinik som väloljad, men chefskirurgen avgick omgående för att patientsäkerheten inte kunde garanteras.
Vem har ansvar om sjukdomstillståndet hade försämrats under transporten? Det gäller att hamna på rätt sjukhus eller under rätt vårdteam, om man vill komma levande hem. Sjukvårdsavtal är en sak. Verklighet en annan.
Den omtalade videolänken saknas, när den verkligen skulle kunna göra nytta för att skapa säkrare patientöverlämningar.