Det mest logiska alternativet vann. Region Gotland drar sig helt ur årets sommarträff. Därmed är man konsekvent utan att krångla in sig i åtgärder som bara blir ett spel för galleriet genom att ta betalt för denna träff men låta all annan representation fortsätta att kosta. Avbrottet blir också ett bra tillfälle för utvärdering och förnyelse.
Det trista i kråksången är att det blir ett beslut i elfte timmen, årets evenemang är redan planerat och när regionen nu drar sig ur ställer det självklart till det för både den andra värden, länsstyrelsen, och andra som lagt ner tid och kraft på planering som nu är ogjort arbete.
Genom att dra sig ur ger man också delvis rätt till dem som enbart ser evenemanget som en kostnad som inte ger något tillbaka.
Att beslutet tas först nu ger även sken av att man agerar under galgen för att man känner sig tvungen mer än att man vill, det finns stor press från verksamheten där alla kaffepengar bokstavligen dragits in.
Något som förbryllade mig storligen var att regionstyrelsens ordförande dissade det egna beslutet i en kommentar till Helagotland.
”Det är inte bra att vi inte är med. Jag tycker att det är en viktig händelse. Det hade egentligen varit bra om vi hade kunnat vara med och arrangera i år och sedan efter det ta en diskussion hur sommarfesten ska se ut i framtiden”.
Dessa övervägningar har självklart redan gjorts i den politiska organisationen, men man landade till slut i beslutet att dra sig ur och då måste man också som regionstyrelsens ordförande stå bakom detta till hundra procent, även om man inte gillar det.
Och alldeles särskilt som att det av kommentarerna att döma inte var någon mer än Björn Jansson som tyckte det fanns någon tveksamhet i vad man skulle besluta.