David Lindvall har många poänger i sina reflektioner över Sverigedemokraternas reklam i tunnelbanan. Det hedrar honom att ta avstånd från den mobb som invaderade tunnelbanestationen och rev ner reklamen. Särskilt som SSU av allt att döma var en framträdande part i denna mobb.
Precis som David Lindvall konstaterar går det att hålla flera tankar i huvudet parallellt. Trots att de rent känslomässigt kolliderar.
Man vill inte se rasistisk propaganda i det offentliga rummet samtidigt måste budskapet bedömas utifrån vad det faktiskt står, inte hur det kan tolkas. Det är alltså (högst sannolikt) inte olagligt, däremot etiskt och moraliskt förkastligt.
Den våldsförhärligande vänstern anser att det är självförsvar att strunta i juridik och samhällsregler, de anser sig ha rätt att själva både döma och utdela straff. Eftersom ”högern” och vi andra tror på andra metoder är vi också fienden. Det där att bunta ihop alla ”ickevänster” till ”högern” är ett tröttsamt grepp, tyvärr även använt av David Lindvall. Att därtill få det till att ”högern” inte alls ogillar rasism, bara när det passar in för att peka ut den ”dumma vänstern”, kräver en del argumentering för att begripas.
Ett citat av Jasenko Selimovic (FP) är huvudet på spiken: ”Det är ironiskt att just de som är snabbast att ropa ”rasist” till alla som inte delar deras idéer undrar varför vi andra inte vill vara med dem”. (DN 2/9 -14)
Det antyds också att det är den borgerliga politiken som drivit fram ett växande SD. Därmed torde problemet vara löst.
För vi har som bekant en annan regering sedan ett år tillbaka och om denna verkligen tror på den egna politiken borde man ha hunnit en bra bit på väg till 2018.
För det blir svårare och svårare att fortsätta skylla på nån annan när man själv sitter på makten att förändra.