Ideella organisationer behövs i välfärden. Inte för att de är överlägsna vare sig kommuner, landsting eller kommersiella aktörer, utan för att alla goda krafter behövs. Ju fler som bidrar med idéer och kunskap, desto bättre är det, och den idéburna sektorn är underutvecklad i svensk välfärd.
Därför är det toppen att regeringen vill ge ideella utförare en större roll i välfärden. Däremot är den rödgröna metoden tveksam.
I stället för att låta kommuner eller landsting bestämma om ideella eller kommersiella leverantörer ska få ett uppdrag, vilket finns som förslag, bör man riva hindren för ideella föreningar som vill bidra till välfärden. Det handlar dels om att underlätta kapitalförsörjningen, exempelvis genom förmånliga lån så att tillfälliga underskott kan överbryggas. Dels om att i större utsträckning använda lagen om valfrihetssystem (LOV), i stället för lagen om offentlig upphandling (LOU). Aningen förenklat innebär LOV fri etableringsrätt, varpå brukarna väljer skola eller hemtjänstföretag, medan LOU innebär att det offentliga upphandlar en verksamhet, exempelvis ett äldreboende.
Eftersom många ideella krafter har svårt att hävda sig vid större upphandlingar, men ofta är populära bland brukarna, förenklar LOV för de ideella utan att för den sakens skull utestänga någon annan. I stället blir det medborgarna som bestämmer vilka som ska finnas kvar och vilka som ska bort. Det är en betydligt bättre lösning för den som värnar om pris, kvalitet och valfrihet, än att låta kommuner och landsting bestämma vilken sorts bolag som ska finnas i välfärden innan upphandlingen ens är påbörjad.