Med uppräkningen i Gotlands Folkblads ledare ”Hårt slag mot kalkindustrin” 12/9, av nedlagda kalkstensbrott som minner om svunnen tid, är väl nästan alla riktiga att jämföras med vad som skulle bli kvar efter en kalkstensbrytning vid Ojnare. Här nämns bland annat Blå Lagunen, Smöjens badsjöar och ”Gotlands Dalhalla” i Hide.
Jag anar att man med ”Gotlands Dalhalla” i Hide, menar ”Hide Kulturbrott” och inte resten av det stora Hidebrottet.
De flesta av de stora nedlagda stenbrotten på norra ön har lämnat råmaterial till cementindustrin.Eller som Storugns, kalksten för slaggning vid ståltillverkning.
Hide Kulturbrott, vid Hide i Hellvi, är inte enbart ett namn på ett stenbrott, utan kanske hellre namnet på en kulturförening med säte i ett stenbrott i Hide. Här har många fina kulturhändelser ägt rum under årens lopp. Förvisso ett rejält sår i naturen som aldrig läker ... men som fått betala tillbaka med nya värden.
Brottet i Hide där man ställt upp en kulturscen kallas ”Hennas stenbrott”. Det var där Henna Karlsson hämtade sin fina täta marmorliknande kalksten till Slite Stenhuggeri. Där har man varsamt borrat fram hela stora stenblock avsedda att förädlas till konststen ... man har inte sprängt sönder stenen. Täkten är djup med någorlunda begränsad till ytan.