Olika sanningar om bussupphandling

Kollektivtrafik2020-03-03 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

LIBERAL DEBATT

I sin ledartext den 28 februari ställer Eva Bofride några kloka frågor om den gjorda ”korta” kollektivtrafikupphandlingen som ska gälla 2020—2023. 

Det är tråkig historia som har presenterats i regi av regionstyrelsen. När man fattade beslut om en kort upphandling på fyra år (som sen blev tre) hade det inte behövt vara dåligt. 

Om kravet på bussarnas bränsle hade varit fossilfritt istället för att ha kravet på biogas hade nuvarande operatör och även andra kunnat lämna anbud, då dagens dieselbussar kan köras på till exempel HVO 100. När man kombinerade den väldigt korta avtalstiden med kravet på biogas fick det den helt förutsägbara effekten att Gotlandsbuss inte lämnade något anbud.  

Att göra en investering på många tiotals miljoner kronor för att köpa in nya bussar på ett treårigt avtal för ett gotlandsbaserat företag som har svårt att jobba i grannkommunen, ger en så hög risk att riskpremien för det skulle göra anbudspriset helt ointressant. 
På ren svenska; att Gotlandsbuss inte skulle lämna ett anbud krävdes ingen raketforskning för att förstå. 

I regionstyrelsen jobbade Liberalernas dåvarande ledamot Johan Thomasson hårt för att stryka biogaskravet tillsammans med Moderaterna. Det vore klädsamt om de som lett oss in på biogasalternativet kliver fram och förklarar sig.
Vi har också en ekonomisk bild, som inte alls varit på tapeten ännu. Trots att både ansvarig upphandlare och regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius förespeglat både i media och i regionens information att den nya upphandlingen i vart fall inte skulle bli dyrare än dagens avtal, blir det ännu svårare att få ihop bilden. 

Det verkar finnas olika sanningar.
Tekniska nämnden äskade på sitt februarimöte ett tilläggsanslag för kollektivtrafikens ökade driftkostnader under 2020 (6 månader) med 12 890 000 kronor. Hela beloppet är inte hänförligt till det nya avtalet, men den absolut större delen. Teknikförvaltingen beräknar att den framtida årskostnaden blir 86 000 000 kronor mot tidigare budgeterat 60 332 000 kronor för kollektivtrafiken.
Om man ska försöka sig på en summering: Till priset av över 20 miljoner kronor per år har Region Gotland lyckats med konststycket att få Gotlandsbuss att tvingas lägga ned sin verksamhet utan att rimligt kunna vara med och konkurrera. Kostnaden i anseende hos det gotländska näringslivet och hos medborgarna är omfattande.
Sensmoral: Att politiskt låsa sig vid tekniklösningar i stället för att ange vad som ska uppnås, är ofta mycket oklokt när det gäller upphandlingar. 

Det är också oklokt att göra upphandlingar med korta löptider som ställer stora krav på investeringar. Att lyckas kombinera dessa två faktorer i samma upphandling kan få förödande konsekvenser. Där är vi nu.