Krönika
I normalfallet när mänskliga rättigheter kränks, när länders regimer bortser från de grundlagar som har antagits för att skydda dess medborgare, blir det rubriker och förstasidor. På nyheterna och i debattprogram tävlas det om avståndstagande från dessa totalitära regimer. Åtgärder som handelsstopp och exporttullar brukar övervägas. Det visas upp handlingskraft därför att människors rättigheter är viktigt för oss svenskar. Sverige är ett land med en stark demokratisk tradition. Men demokratiska rättigheter gäller inte längre alla i vårt eget land. För vissa har vår grundlag förminskats till en rekommendation. Alla människors rättigheter verkar inte gälla alla längre.
Svensk förvaltningsdomstol har nyligen i dom fastslagit att staten via regleringsbrev till myndigheten Skogsstyrelsen beställt ett systematiskt kränkande som bryter mot grundlagen. Domstolen menar att myndigheten bedriver en maktutövning som enligt regeringsformen saknar författningsstöd. Det är helt sanslöst att nära nog all annan semiupplevd kränkning ger rubriker och reaktioner i samhället, men inte när de folkvalda beordrar kränkning av bönders grundlagsskyddade rättigheter. Jag tar det igen, läs sakta. Domstol slår fast att myndigheten bryter mot individers grundlagsskyddade rättigheter.
Myndigheten har på regeringens uppdrag godtyckligt påvisat skogsområden med enligt dem högre naturvärden, så kallade nyckelbiotoper. Myndigheten har sedan hävdat att utpekandet inte går att överklaga vilket nu alltså visat sig vara fel. Genom denna i grunden snillrika konstruktion har myndigheten, i strid med egendomsskyddet, gjort skogen värdelös för dess ägare. Det är odiskutabelt. Det rör sig om cirka 600 000 hektar skogsmark eller två gånger Gotlands yta. De värden som enskilda individer berövats direkt och landsbygden indirekt är många miljarder.
I Sverige rycker vi på axlarna när staten organiserat bryter mot grundlagen om det gynnar politiska beslut och etablissemang. Man har tummat på individens rättigheter till förmån för det allmänna. Vi som lever på landet upplever hur våra rättigheter relativiseras och krymper en dag i taget. Glädjande nog reser sig nu delar av landsbygdens folk och gör motstånd.
Att Sverige firar ”100 år av demokrati” är ett hån mot alla oss som drabbas av staten. Dessutom går det inte att utkräva direkt ansvar av de skyldiga eftersom vi saknar författningsdomstol och riksrätt. I Sverige kan man inte straffas för grundlagsbrott. Om tjuven är klädd i statlig overall är han onåbar. Systemet bygger på att grundlagsbrott ska vara så osannolika att de skyldiga döms, eller snarare avsätts, i allmänna val.
Ett lands folkvalda kan i längden inte räkna med att brott mot grundlagen som drabbar en minoritet av befolkningen, oavsett vilken, kommer att tillåtas bara för att det gynnar en politisk inslagen linje som favoriserar det allmänna och det politiska egot. På landsbygden har vi ett bultande hjärta för en fungerande rättsstat. Ni kan nog räkna med mer motstånd framöver.