Förutom den akuta flyktingkrisen i världen på grund av att människor flyr från vidriga livsvillkor i olika grad, visar det som nu pågår hur totalt tomt det är på konkreta åtgärder för att Region Gotland ska nå sina mål i Vision 2025 (tidigare Vision Gotland 2010).
Här får vi till exempel möjlighet till 250 nya gotlänningar i ett slag. Förhoppningen är ju att de asylsökande som placeras här under sina asylprocesser också ska välja att bo kvar här när de fått sina uppehållstillstånd.
Var ska de bo då är den över allt skuggande frågan.
Till en ordinär lägenhet i allmännyttiga Gotlandshem måste man köa upp mot tio år för att få en chans till ett kontrakt.
Kanske kan alla osålda lägenheter på Tott-området användas, de ligger på Hemnet år ut och år in. För närvarande finns tio outnyttjade bostäder där, åtta treor och två tvåor.
Men det räcker inte ens till de 250 och i det nya läget där många fler än så kan komma är frågan hur högt vi ska skruva upp förväntningarna på att många av dem ska ”välja” att stanna på Gotland.
Eftersom visionen antogs 1995 har vi haft 20 år på oss att skapa konkreta möjligheter för visionen att uppfyllas. Jag påstår inte att det hade varit lätt som en plätt att ha löst problemet bara man ville, men jag kan ärligt talat inte komma på något annat än fromma förhoppningar som underlag för att att förverkliga visionen.