Just som det mesta är sagt om Björinge/Svensson-affären så dyker det upp nya märkligheter. Lite som Pjäsen all over again.
Lisa Kalström (S) påstår i en insändare (GT i går) att jag bedriver häxjakt på Åke Svensson.
Hon anklagar mig dessutom för att vara okunnig.
När man läser vidare får man väja för stenarna som yr i glashuset.
Lisa Kalström skriver ”oppositionen med Eva Bofride i spetsen”. Nu varken ingår eller leder jag någon politisk opposition och har därmed ingen brist på egen politik att dölja.
Och efterlyser man sakargument är det klädsamt att själv leverera ett enda sådant istället för: du är dum.
Lisa Kalström bekräftar majoritetens inställning att oppositionen inte har med att göra vilket underlag som finns till de beslut den förväntas fatta.
Där någonstans föll den sista biten på plats i majoritetens maktfullkomlighet.
Kritiken mot hur Björinge har hanterats kan man välja att blunda för, tiga ihjäl eller helt enkelt avfärda som ren elakhet. Den försvinner inte för den skull.
Precis som Lisa Kalström refererar till i mina ledare, kritikstormen skulle aldrig fått fäste om man från början informerat dem som är satta att besluta om saken. Nu vägrar majoriteten ge någon förklaring och då väcks ett antal frågor om vad som egentligen ligger bakom det anmärkningsvärda sättet som majoriteten hanterade ”ett personalärende” på. Jag förstår inte hur Lisa Kalström får detta till ett bevis för mina onda syften.
Jag har inga problem att stå upp och argumentera för mina åsikter och jag förutsätter att man kan kräva detsamma av en folkvald politiker.
Ser därmed fram emot svar från Lisa Kalström i sakfrågan, vad menar du är osakligt och orättfärdigt från min sida och menar du på riktigt att oppositionen inte har rätt till underlag för sina beslut?