När fackligt engagerade brandmän protesterar mot en förändringsprocess delvis ledd och initierad av Partiet (Socialdemokraterna) verkar facklig solidaritet väga lätt för vissa. Så lätt att en gammal fackombudsman som Erik Fransson på Gotlands Folkblad inte ens tvekar att beskriva MBL som en sorts ”hemlig” process: ”Det är först efter att MBL-förhandlingarna är avklarade som det finns något klart att informera brett om”.
Ett märkligt sätt att se på saken, även om det hade gällt ett privat företag. Betyder det att medarbetarna inte ska informeras innan allt är förhandlat? Än mer märkligt blir det att hävda det i en offentlig verksamhet styrd och finansierad av medborgarna.
Erik Fransson menar att medborgarna inte ska bry sina små huvuden med sånt de inte begriper sig på, som räddningstjänstens organisation. Det borde gälla även övrig offentlig verksamhet, jag är ganska säker på att få gotlänningar har specialkunskap i kirurgi, stadsplanering eller pedagogik.
Man får hoppas att det bara slant lite på tangenterna och inte riktigt var menat så som det skrevs.
***
Efter nästan en månad (!) reagerar Meit Fohlin (S) på det jag skrev om hennes känslomässiga beskrivning av läget i landet avseende flyktingmottagande och integration.
Meit Fohlin tycks tänka att jag menar att man inte får vara kritisk mot det egna partiet. Precis tvärtemot det jag skrev, nämligen att jag saknade kritik mot dem som står bakom och varit med och skapat den situation vi har i dag.
Istället gav Meit Fohlins formuleringar sken av att allt beror på omvärldsfaktorer, att vi som land bara kunnat se på hur gränserna stängts och murarna rests. Hade Meit Fohlin riktat sin kritik och besvikelse mot regeringen och sitt parti hade jag lyft på hatten.