Kommer ni ihåg Feministiskt initiativ? Partiet som kom in i Europaparlamentet, sitter i 13 kommunfullmäktigeförsamlingar och som missade riksdagsspärren med 0,9 procentenheter.
I april fyller de rosa tio år och i helgen samlades medlemmarna till kongress i Örebro. Där diskuterades motioner om bland annat köttfria skolmåltider, en feministisk urfolkspolitik och inrättandet av kvinnliga proffsligor i ishockey och fotboll. Även om förslagen knappast är några valvinnare, fyller FI fortfarande en viktig funktion i svensk politik.
När vi om tio år blickar i backspegeln kan det mycket väl visa sig att FI blev för feminismen vad Miljöpartiet har blivit för miljön: Partiet som förvandlade frågan från att vara ett särintresse till att bli en lika självklar del av den politiska agendan som jobben och välfärden. Precis som miljö är jämställdhet för viktigt för att lämnas åt ett enskilt parti och FI:s roll är att vara garanten för att flera av riksdagspartierna fortsätter att tävla om att bli svenska mästare i jämställdhet.
Det beklagliga är att det behövs.
Trots att de flesta är överens om att Sverige inte är jämställt, går utvecklingen i snigelfart. I dag har kvinnor 73 procent av mäns inkomster, de tar ut tre fjärdedelar av föräldradagarna och ägnar i snitt nästan fem och en halv timme mer i veckan åt obetalt hemarbete. Det bidrar till att kvinnor är överrepresenterade i sjukskrivningsstatistiken och att de bara får ut 65 procent av mäns pensioner.
Det håller inte längre.
Statsminister Stefan Löfven (S) har deklarerat att han leder en feministisk regering och utrikesminister Margot Wallström (S) förklarade så sent som i onsdags att de driver en feministisk utrikespolitik. Men till skillnad från FI kan de rödgröna inte nöja sig med svallande retorik.
Sitter man i regeringsställning är det upp till bevis och det är i hemmen Löfven måste börja. För även om det privata inte alltid är politiskt, påverkar politiska beslut privatlivet.
Vårdnadsbidragets och Rut-avdragets vara eller icke vara är politiska beslut. Likaså hur många föräldradagar som viks för vardera föräldern, vilka stöd ensamstående föräldrar – läs mammor – beviljas och hur anställningsvillkoren i offentlig sektor ser ut.
På samma sätt påverkar både äldreomsorgens kvalitet och barnomsorgens öppettider många kvinnors ekonomi och karriärmöjligheter, eftersom det i regel är kvinnan som går ner i arbetstid för att vårda barn eller föräldrar.
Om man menar allvar med att driva en feministisk politik går det inte att ducka för förhållandena på hemmafronten. Där finns några av de viktigaste knäckfrågorna under mandatperioden, som för FI kommer att handla om att hålla liv i den entusiasm som talespersonen Gudrun Schyman lyckades åstadkomma med sina homepartys.
På sikt måste dock feminismen, precis som miljön, klara sig utan ett eget initiativ.