De kommande valen handlar till stor del om hur de vänster- och högerpopulistiska krafterna ska motverkas. Vi som tillhör de liberalt inspirerade partierna har all anledning att fundera över metodval.
För det första: De populistiska partierna ger fel svar på rätt frågor. Det är inte frågeställningen eller frågeställaren som är fel. Men att svara med "tärande grupper" är fel.
För det andra: Populisternas svar är att locka med en enkel och komfortabel tillvaro. Mångfald ger mer hållbarhet, men är på kort sikt stökigt och besvärligt. Majoritetens monokultur är bekväm.
För det tredje: Det liberala kontinuerliga samhällsbygget måste beskrivas. Allt detta, helst på trettio sekunder i valstugan. Det är svårt. Slagord besegrar tyvärr oftast resonemang. Men det måste göras.
Både vänster- och högerpopulister vill bygga upp en konfrontation mellan påstådda grupper, det finns alltid ett "vi och de". Här kan det första försvaret för ett liberalt tänkande sättas in: Motståndet mot att gruppera människor.
* Vem ska tillåtas definiera din identitet? Är du svensk, musikälskare, medelålders, kvinna, förälder eller gotlänning?
Om du är flera samtidigt, kan inte det innebära att några ur "de andra" också kan tillhöra en grupp som du själv menar att du tillhör? Om svaret är ja så innebär ju det att grupperingarna inte duger som beskrivning av en person. Alla är individuella, vilket är liberalismens grund.
Rättssamhället måste försvara individen gentemot starka grupperingars önskan att få mobba avvikare. Här kan det andra försvaret för ett liberalt tänkande sättas in: Den stökiga mångfalden måste försvaras.
* Kan du råka halka ut ur majoritetskulturen? Är det okej att inte omfamna mello, selfies, danskt fläsk eller kebabpizza?
Om svaret är ja så innebär det att det inte räcker med att följa majoritetens vilja. Monokulturen fungerar inte. Rättssamhället måste också försvara minoriteter. Den minsta minoriteten är en individ. Det liberala rättssamhället måste vara uppbyggt på att försvara individen.
Populisternas krav på ett nytt, starkt ledarskap innebär ett kunskapsförakt. Det påminner väldigt mycket om argumenten för religiösa lagar, den heliga uttolkaren beslutar vad som är rätt för dagen. Här kan det tredje försvaret för ett liberalt tänkande sättas in: Det liberala samhällsbygget måste beskrivas.
* Vem ska få avgöra om ditt mjöl är rent? Ska en opinionskänslig politiker besluta vad som gäller för stunden, eller är det ordning och reda som gäller?
Om det är ordning och reda som gäller, så måste det ju också finns regler för hur detta kan förändras. Orden är byråkrati och antikorruption. En liberal måste alltså slåss för effektiva och korrekta institutioner, för att på så sätt försvara individens rätt att vara individuell.
Allt detta, helst på trettio sekunder i en valstuga på torget.