Vissa beteenden som anses acceptabla i en viss situation avslöjas i all sin orimlighet när man för över dem till ett annat sammanhang.
Ett klockrent exempel på detta är den så kallade supporterkulturen som i ett par träffande filmer på Youtube förts över till ett biobesök och ett föräldramöte. Sök på ”Fotboll utan fylla” så hittar ni dem.
”Fotboll utan fylla” är en kampanj där Stockholms tre storklubbar: AIK, Djurgården och Hammarby tillsammans med Stockholms stad och IQ (ett nätverk för personer och aktörer som på olika sätt verkar för ett smartare förhållningssätt till alkohol) gått samman för att minska berusningsnivån hos fotbollspubliken och samtidigt skapa en tryggare miljö för alla besökare.
Vän av ordning undrar ju hur detta ens kan bli ett problem, att folk tillåts supa sig fulla och bli aggressiva på ett idrottsevenemang men nu är vi där vi är. Barnfamiljer och andra som vill se en match för själva matchens skull drar sig för att köpa biljett till de stora arenorna när det vankas ”högriskmatch”.
Under 2015 genomförde klubbarna ett antal studier som visade att cirka tio procent av besökarna på deras matcher hade över en promille alkohol i blodet, något som räknas som en kraftig berusning.
När man tar upp detta problem leder det till reaktioner som är direkt överförbara på när man tar upp mäns våld mot kvinnor. Så det kan sägas direkt så är det sagt: nej, inte alla supportrar.
De allra flesta sköter sig och kan hantera det faktum att det pågår ölförsäljning i samband med en match.
Men den lilla klick som ser matcherna som ett tillfälle att slåss och förstöra spelet med bengaler och annat präglar ändå upplevelsen för alla andra.
Nu ska alltså resurser sättas in för att få bort den kraftiga fyllan. Inte en dag för tidigt.
Den destruktiva supporterkulturen skulle dock aldrig kunna existera utan en tyst acceptans. Om man inte attackerar och protesterar mot själva våldet och aggressionen utan ”bara” riktar problemet mot supportrar med dåligt ölsinne, kommer inget att lösas.
Man ser ju tyvärr dessa attityder även långt bort från elitserierna, till och med när barn spelar match kan föräldrar bredvid planen fara ut mot spelare och domare. Där serveras inga starkare saker än saft och kokt korv med bröd.
Kanske läsaren anar vart resonemanget är på väg och därför kommer här en så kallad triggervarning: Vi ska prata om män som grupp och vi ska prata om manliga aggressioner ur ett generellt perspektiv. Det betyder inte att alla män är aggressiva lika lite som att alla kvinnor är förtryckta eller har en omvårdande kompetens nedärvd i sina gener.
Men den manliga aggressionen utgör inget undantag, däremot tar den sig olika uttryck. Män ”ska” vara aggressiva enligt den könsroll som är precis lika trång och opassande som den snäva könsroll kvinnor går omkring och släpar på.
En man som är chef kan med framgång använda ett ledarskap som skrämmer medarbetarna till tystnad. Att ingen klagar tas som kvitto på att han en bra och uppskattad chef.
Så länge aggression ingår i den manliga könsrollen hjälper det inte att bara skippa biran.