Vill vi egentligen bli fler invånare på Gotland?
Kan den tröga utvecklingen bero på att den uttalade visionen inte går i takt med vad människor faktiskt vill?
Varför motarbetas annars så gott som alla konkreta förslag på att öka vår befolkning?
Vi ”fick” över 1 000 presumtiva gotlänningar över några dagar, stora delar av Gotland ropade hurra och gjorde allt för att dessa personer skulle vilja stanna här, även efter att de fått sina uppehållstillstånd. Men de privata initiativen stod ganska ensamma när det gällde att hitta bostäder och skapa samhörighet med de nyinflyttade.
När vi pratar om tillfälliga ökningar av befolkningen genom en ökat turism, suckas det och klagas på att ön ”invaderas” att ”det räcker” med turister nu.
Med tanke på hur många som drabbats av en djup kärlek vid första ilandstigningen på vår ö, är varje turist en presumtiv ny gotlänning på sikt.
Även om de bara kommer hit periodvis gör varje besökare sitt för att upprätthålla vår ekonomi och därmed förutsättningarna för oss som har turen att bo här året runt.
Kryssningskajen är en gigantisk investering men knappast gjord med samma förhoppning som när man köper en lott. Ingen går in i så stora projekt utan att vara hyfsat säker på att få avkastning.
Men även här är det många som frågar sig vad alla dessa kryssningsanlöp ska vara bra för. Och om det nu kommer så många så är det inte heller bra för då är det bara Visby som gynnas.
Andra mindre initiativ som inte leder till stora skaror av inflyttare men kanske sår frön som på sikt kan ändra en attityd, är till exempel Gunnel Lindbys (C) förslag att i nån sorts kampanj rikta sig till det stora antal personer som bor här stora delar av året, men är skrivna nån annanstans.
Detta beskrivs av somliga som att regionen skulle tvångsskriva folk här, eller smyga i buskarna för att ”avslöja” dem som snyltar på vår ö utan att betala skatt.
Jag känner inte Gunnel Lindby så jätteväl men har svårt att se det som hennes grej att jaga folk med blåslampa. Snarare är tanken att uppmärksamma denna grupp för att informera om deras betydelse för oss och genom ett samtal få fler att förstå vad det betyder för oss att öka vårt invånarantal.
Självklart råder en balansgång mellan vad man förlorar och vinner på att vi blir fler.
Ju färre vi är, desto större möjligheter har vi att få större utdelning i det skatteutjämningssystem vi är en del av.
Men om detta anses som ett problem kan vi ju inte ha politiska visioner om att bli 65 000 invånare.
Då borde ambitionen vara den motsatta, att minska vår befolkning så vi kan få större bidrag från staten.
Att vara folkbokförd på en plats handlar inte bara om var man betalar skatt. Det handlar om var man har sitt hem. Även om man tillbringar mycket tid på en plats är hemma där man har sin postadress, sin vårdcentral och sitt kommunkontor.
Att bjuda in fler att bli gotlänningar på heltid är inte att jaga folk och tvinga dem till något de inte vill. Det är en liten kugge i det som vi har bestämt att vi alla ska sträva mot.
Väl?