När det för första gången på drygt två år tas ett initiativ från SD-bänken i regionfullmäktige, är det inte av en sverigedemokrat utan en före detta medlem, politiska vilden, Hannes Müller.
Och han må ha lämnat partiet men inte partiets mediepolitik. Att göra inskränkningar i den fria pressen är ett viktigt inslag i Sverigedemokraternas politiska vision och nu ville Hannes Müller att regionen skulle avsluta sina affärsmässiga relationer med Gotlands Media. Orsak? Han gillar inte det som skrivs.
Ett ska han ha respekt för och det är att han tar en debatt och för fram sina åsikter öppet och ärligt. Många som tycker likadant tycker mest anonymt och har inga svar när man vill diskutera och ställa följdfrågor.
Däremot har Hannes Müller, liksom många av sina åsiktsfränder, extremt svårt att ta motargument. När ingen höll med honom utan istället enhälligt stod upp för en fri press och vikten av att makten granskas utan inblandning av politiken, menade han att alla missförstod honom medvetet.
Jag menar det uppriktigt när jag ser det som en positiv demokratisk framgång att Hannes Müller nu har en plats i regionfullmäktige.
För jag tror att det är sant det han säger att hans åsikter, eller känslor, delas av många gotlänningar. Att lyfta in denna grupp i det demokratiska samtalet har sina fördelar.
Även om Hannes Müller ansåg sig mobbad när ingen verkade förstå honom så var debatten kring hans interpellation saklig, sansad och välgörande.
Han fick säga vad han tyckte, liksom alla andra. Det är inte mobbning, det är demokrati.
Går vi till sakfrågan så handlar det om en djup misstro mot traditionella medier. Det finns många som är övertygade om att medier förtiger verkligheten. Den största mörkningen som vi anklagas för är att dölja alla negativa aspekter på invandringen och enskilda invandrare som begår brott.
Källan för detta är de ”alternativa medier” som förmedlar nyheter som man inte kan läsa på så många andra ställen. Helt enkelt för att de inte stämmer.
Detta är ett problem värt att ta på mycket stort allvar.
* * *
Ronnie G Lundin gillar inte det fria skolvalet. Det gjorde han klart på gårdagens Gotlands Folkblad.
Det vore konstruktivt att bygga sin argumentation på verkligheten. Han efterlyser bland annat fristående skolor på landsbygden och ett besök i Fardhem vore då att rekommendera. Att fler fristående skolor inte startas på landsbygden kanske beror på att dessa inte skulle få del av det inomregionala stöd som i dag håller uppe flera skolor.
Skulle samma villkor gälla som för de offentliga även här skulle vi ha en annan utgångspunkt.
Ronnie G Lundins påståenden om att lärarna skulle ha sämre lön och villkor i de fristående skolorna på Gotland skulle också vara bra med källa på.
Liksom en förklaring till varför någon enda människa skulle vilja sätta sina barn i skolor som struntar i elever, personal och pedagogik för att bara samla pengar på hög så som den rödgröna retoriken hela tiden gör gällande.