Tack vare fastighetsförsäljningar och överskott i vissa nämnder, som täcker underskotten i andra, får regionen ihop ett plusresultat för 2016.
Oavsett orsaker är det positivt och en god utgångspunkt för det fortsatta arbetet med att få ordning på regionens ekonomi. Nu gäller det som många redan påpekat att hålla i den positiva trenden och fortsätta att hålla i varje möjlighet till att sköta verksamhet effektivare och billigare.
Att gå från en bottennivå till en klar förbättring är trots allt inte det svåraste, det svåra är att fortsätta uppåt, inte slå sig för bröstet och tro att jobbet är gjort.
Ordning och reda på både den demokratiska processen och i ekonomin är a och o. Vid sidan om besparingarna måste ett förbättringsarbete pågå. Här finns tyvärr en problematik där man trots goda ambitioner och hårt arbete inte kan jobba fullt ut som man önskar.
Kritiken mot bygglovshanteringen är fortsatt stark och ansvariga tjänstemän har bland annat på insändarplats i GT sagt att de har full förståelse för kritiken. Brist på handläggare gör att högarna växer.
Flera andra verksamheter inom regionen lider samma brist på personal, nu senast rapporterades det om att det behövs fler barnmorskor.
Sjuksköterskor, läkare, studievägledare, socionomer är andra bristyrken inom offentlig verksamhet.
Samtidigt har vi fortfarande en onödigt hög arbetslöshet.
Utbildning sägs vara lösningen och det är ju en förutsättning för att kunna rekrytera ny personal.
Men det går inte att tvinga människor att utbilda sig eller omskola sig till bristyrken.
Det måste finnas en attraktionskraft för att investera i en utbildning, även man kan vara hyfsat säker på att få jobb när man är klar.
Jobbet ska också vara ett jobb man vill ha.
Med tanke på att det tar några år att utbilda sig finns också en inbyggd gräns där man inte ser hur man ska kunna finansiera en utbildning. Att byta karriär är svårt när man närmar sig 50 och inte har besparingar som kan betala ens tillvaro under studierna.
Nya lösningar kan behövas, kanske det kan löna sig att staten står för hela eller delar av utbildningen i de allra största bristyrkena.
För att locka dem som kan stå för sin egen utbildning behövs bättre villkor än risken att stressa ihjäl sig före 40.
Det behövs också ett löneläge som skiljer sig från alla som väljer att inte utbilda sig.
Det talas om klyftor i Sverige och dessa finns absolut. Men mest mellan dem som har och de som inte har.
Inom de flesta yrken är löneskillnaderna inte särskilt stora. Och har man jobbat länge på samma jobb är risken överhängande att löneutvecklingen helt stagnerar.
Att konkurrera med löner borde vara ett mer använt redskap för att locka till sig personal.
Ett annat är att ha ett sunt klimat där arbetsmiljö, transparens och högt i tak inte är något som bara förekommer i policyer utan är en självklarhet.