Gotlänningens Tryckeri AB bildades 1884 och lever fortfarande i högönsklig välmåga.
Som det enda fortfarande aktiva lokala tidningsbolaget på Gotland. Även om bolaget inte äger någon tidning längre har det verksamhet och en aktiv styrelse.
I går arrangerade Gotlänningens Tryckeri AB sin årliga mediedag på Strand hotell i Visby. Dit inbjuds brett intresserade för medie- och samhällsfrågor för att diskutera olika aktuella ämnen. Nästan alltid har det med framtiden för journalistiken och lokaltidningens överlevnad att göra.
Så också i år.
Gotlands Tidningar ingår som bekant i en av landets stora koncerner, NTM, och dess vice vd, Sören Andersson, var på plats, liksom Gotlands Medias vd, Carin Sjöberg, och dess printchef, Ulrica Fransson Ingelmark. Deras besked är att NTM och Gotlands Media står sig väl jämfört med många andra företag och koncerner i landet. Gotlänningarna är trogna sin dagstidning även om det även här lyser rött när upplagan räknas.
För oss som jobbar på papperstidningarna kan det ofta kännas tröstlöst att det vi gör är något som är dömt att försvinna.
Inte vårt arbete, journalistiken kommer att leva vidare, men papperstidningen är inte bara journalistik på papper. Hela konceptet kommer att dö ut, en samlad utgåva där ”allt” finns med. Nyheter, reportage, föreningsnotiser, dödsannonser, horoskop, sportreferat, annonser om stort och smått i vår närhet.
Det är ett helt eget sätt att göra och konsumera nyheter som försvinner. På webben får man själv leta efter det man vill läsa och mycket av det ovan uppräknade är ingen intresserad av att över huvud taget lägga ut på nätet.
Det vardagliga nyhetsflödet om i det stora hela små, men för gemene man viktiga, saker. Som vem som har dött, även om det inte är en så känd person att det görs nyhetsnotiser om dem. Alla föreningars årsmöten och jubileer, vem kommer att bry sig om dom?
Jag kan inte låta bli att undra över hur det kommer att påverka oss på sikt. Om alla de där små men viktiga nyheterna inte längre kommer att finnas tillgängliga.
Jag är helt säker på att medieföretagen underskattar detta värde.
Något som också kom upp som en synpunkt på mediedagen i går.
Att det man inte kan få någon annanstans är en så kallad unique selling point (usp) som förbises i jakten på klick och räckviddsmätningar.
Dessa vardagligheter behöver inte tryckas på papper. Men vi behöver dem för att tolka vår närmaste omgivning och för att känna att även vår lilla värld är viktig.
För det är den.