I går uppmärksammades för fjärde året ”Hemtjänstens dag”. Av naturliga skäl i ganska stor medieskugga då dagen även är minnesdag för Förintelsen.
Det finns några yrkesgrupper som strävar på oavsett vad som händer med väder, vind och andra faktorer som kan stoppa oss andra. Oftast helt utan att göra väsen av sig dessutom.
Tyvärr kan jag tycka.
Hemtjänstpersonal är en sådan grupp. Alla som känner nån som jobbar inom hemtjänsten vet vilket slit det är. Och, så klart, också ett slit med många fina stunder och som ger mycket tillbaka.
Men arbetet sker under villkor som få andra skulle acceptera. I takt med att resurserna stryps minskar tiden man har för att ta sig mellan de boende, en tid som inte behövs bara för att geografiskt ta sig mellan olika adresser, utan också behövs för att ställa om sig.
Man kan i ena stunden vara hos en gammal och sjuk människa som snart ska dö, till en ensam person som är aggressiv och elak och där en helt annan attityd behövs. Och alla ska ju bemötas med respekt och professionalism.
Hemtjänstens dag instiftades av en enhetschef i Kiruna: Anne Kotavuopio Jatko.
Så här säger hon om hur hon fick idén: ”När jag fick idén hade det varit många berättelser om hur brukare farit illa eller där man hade missat något. Eftersom bara problemen lyftes kände jag att man måste visa att det finns en annan sida och alla de 100 000 timmar med insatser som görs”.
Hemtjänsten är också föremål för kreativ schemaläggning med så kallade delade turer.
Det betyder att du till exempel jobbar ett pass på morgonen, är ledig några timmar för att sen ha andra arbetspasset i slutet av dagen.
Somliga beskriver det som en bra lösning, andra är mindre nöjda. Särskilt de som har en bit att åka till den plats hemtjänstpatrullerna utgår från och inte hinner hem och tillbaka mellan sina pass.
Att tillbringa dötid vandrande på byn är inte alltid det man längtar efter.
Det finns många vardagens hjältar som behöver uppmärksammas långt mer än vad som görs.
Vi har dem som ser till att du som läser dessa rader i en papperstidning får din tidning till frukosten.
Det är väldigt få gånger som tidningarna inte kommer ut på grund av dåligt väder.
Skolorna stänger, men tidningen kommer fram.
All vårdpersonal som tröstar, ger medicin, mäter blodtryck, kollar puls och baddar svettiga pannor dag som natt är en annan.
Denna omsorg är vid sidan om den rent behandlande vården ovärderlig för ens välmående.
All personal som i skolan ser barnen som är ledsna eller tysta och tar sig tid att både lyssna och bry sig.
Polisen som ser människan bakom strulpellen och bråkstaken på torget. Eller som tar det polisiärt simpla inbrottet på allvar och gör sitt bästa för att samla bevis istället för att ge upp från början.
Tack alla ni som sliter för att hålla uppe vårt samhälle på alla dess fundament.
Ni är våra hjältar alla dagar om året.