Efter att ha åkt runt i en orimlig torktumlarorkan av hat några dagar blir man ganska trött.
Och uppgiven.
Det overkliga är inte bara hatet, utan människors ovilja att veta vad som är sant och vad som är påhitt. Hur människor kan bombardera en för dem okänd person med hat utan att reflektera över sitt agerande.
Hur de blir nyttiga idioter till starka krafter som har ett tydligt politiskt syfte: att få medierna att sluta skriva om det de inte vill att vi ska skriva.
Det här är ett brett och metodiskt angrepp på demokratin som borde lyftas till allmän diskussion, motioner i riksdagen och inte minst: lagföring gentemot dem som orkestrerar dessa drev.
Men det största ansvaret ligger ändå på individnivå.
Väljer man att tro på orimliga påståenden som man själv kan kontrollera sanningshalten i med en enkel sökning, ja då kan man inte skylla på pk-medier eller vem det nu är man har utsett som roten till allt ont.
Efter min kontakt med många av dem som har hatsajterna som sin källa för inhämtning av information, är min förhoppning ganska liten om att kunna nå någon förändring.
Deras hela poäng är att allt ”pk-medierna” säger är lögn så varje försök till samtal och uppmaningar att kolla källan på det de sprider, tas som bevis för att man försöker dölja något.
Det blir absurda dialoger i de fall det över huvud taget blir en dialog.
Person: Hur ¤/%%¤&/&6 kan du skriva så?
Jag: Var har jag skrivit vad?
Person: Det står på *valfri hatsajt*.
Jag: Har du reflekterat över möjligheten att det inte är sant det som står där? Har du kollat vilken källa de har för sitt påstående?
Person: Det står ju på *valfri hatsajt*.
Det kunde vara komiskt om det inte var så fullkomligt tragiskt.
Hatare och nättroll används för att åstadkomma en enda sak: försvaga tilltron till svenska fria medier. Få medborgarna att tro att man inte kan lita på oss. Deras syfte med detta är att locka medlemmar, sympatisörer, väljare för att få politisk makt.
De flesta kan lyckligtvis fortfarande skilja på verklighet och fantasi. Men det finns en aspekt på detta som är än mer oroväckande än att hatare och troll på nätet sprider lögner om svenska medier.
Det är svenska politiker (och andra) som stämmer in i kören att svenska medier skulle styras av till exempel politiska agendor. Eller andra påståenden om att våra fria medier inte alls är fria.
Detta ska man absolut larma om ifall man har tydliga tecken på att det förhåller sig så.
För som tur är har vi system för hur utgivare av olika redaktionella produkter kan ställas till svars i de fall där de bryter mot god publicistisk sed. Som att sprida lögner.
Mot hatsajternas lögnspridning har du dock inget att sätta emot. Oftast finns inte ens en juridisk person att ställa till svars.
Men en allmän uppryckning hos gemene man skulle vara av godo. Och varför inte ett nationellt kunskapslyft i mediekonsumtion?
Journalistik är ingen vetenskap, men det är heller ingen religion.
Var och en måste ta ansvar för vad den väljer att tro på.