När det varje dag skrivs nya konstigheter i Björinge-fallet är det svårt att skriva om andra saker. Jag ber om ursäkt till alla er som tröttnat för länge sedan.
Men när Ulla Pettersson till sist rycker ut till Åke Svenssons försvar genom att göra mig till skurken kan man ju inte gärna hålla tyst...
Det enda Ulla Pettersson hittar att haka upp sig på (i sak) av det jag skrivit är att jag använder begreppet psykopat på ett icke korrekt medicinskt sätt. Det säger en del.
Men när hon sen övergår till rena fabriceringar av kända fakta, då blir jag lite besviken, om jag ska uttrycka mig diplomatiskt för en gångs skull.
Ulla Pettersson påstår att Åke Svensson har bjudit in Jan Björinge till 21 möten som denne inte har dykt upp till. Eftersom det är en helt ny sakuppgift vore det bra att tala om varifrån den kommer.
Mer troligt är att hon menar de möten jag skrivit om och som jag fått datum för av Åke Svensson. Och då slirar hon medvetet på orden för det råder ingen som helst tvekan om vilken fråga Åke Svensson svarade på.
Ingen som helst.
När avskedandet av Björinge blev känt ställdes frågan av många om det inte varit någon dialog mellan Svensson och Björinge eftersom den senare blev så chockad när han plötsligt fick sparken.
Jodå, möten hade de hade haft, en gång i veckan och vid flera av dessa hade kritiken tagits upp, förklarade Åke Svensson.
När jag bad att få se datum för dessa möten skickade Åke en lista med 21 möten och la till: ”Plus alla spontana möten däremellan”.
Björinge har i sin kalender noteringar om andra möten, på vissa av dem har även Åke Svensson deltagit.
Om man som Åke ger en bild av en högt uppsatt chef som under sammanlagt 40 timmar fått höra att ”Det här fungerar inte”, men att denne vägrar lyssna så att man till slut är tvungen att handgripligen stänga av honom från arbetet, vad ska man då kalla det?
Vad tycker Ulla Pettersson är ett lämpligt ordval?
Och vilka rykten är det hon menar att jag ”för vidare”?
Ett (1) fel medger hon att Åke Svensson har gjort och det var att han skrev ett pressmeddelande om att han sparkat Jan Björinge.
Pressmeddelandet verkar dock hittills vara ett av få rätt som gjorts i denna soppa, eftersom det var precis det Åke hade gjort.
Regionledningens rödgröna majoritet anser tydligen att det räcker med att den vet vad som har hänt. Övriga i regionstyrelsen har inte fått några andra skäl än vi andra men förutsattes delta i beslutet.
Ett tungt vägande skäl att oppositionen lade ner sina röster var att det inte redovisats tillräckliga insatser för att komma tillrätta med de problem som angetts.
Allt kom som en blixt från en klar himmel för oppositionen, stora delar av alla anställda, allmänhet och, enligt uppgift, Jan Björinge själv.
Det tarvar en förklaring som är bättre än de vi fått hittills.