I går resonerade Mikkel Mikkelsen intressant på denna sida kring hur våra politiska ledare väljs ut och av vilka. Detta som en reaktion på min ledare om att det är de politiska partierna som utser sina ledare och att man som icke medlem kan ha synpunkter men knappast kräva inflytande i hur detta sker.
För mig är det självklart att vart och ett parti självt har full bestämmanderätt över processen att välja partiledare. Sen är det ju önskvärt att det inte sker bakom lyckta dörrar utan i öppna processer.
Men bara för att valberedningen oftast landar i att lansera en kandidat betyder det inte att medlemmarna inte fått vara med i att välja ut denna person.
En professionell valberedning jobbar brett och utan förutfattade meningar och medlemmarna är självklart fria att framföra sina åsikter till valberedningen.
Beroende på hur reglerna för nominering ser ut kan medlemmarna också nominera egna kandidater som sedan ställs mot valberedningens förslag. Men till syvende och sist är det ändå medlemmarna i en förening som har avgörandet i sin hand.
Att staten delvis finansierar det politiska arbetet ligger lite i sakens natur, även om man kan diskutera detta system och nivåerna på partibidragen. Men om man som skattebetalare skulle ha rätt till direkt inflytande på allt som skattepengar är med och finansierar, ja då skulle det bli lite stökigt.
Däremot har alla medborgare en självklar rätt att kunna granska alla folkvalda och deras arbete när de väl är valda och utför arbete på allas vårt uppdrag.
Det är här det blir konstigt med antydningarna om att Åke Svensson fick gå ”på grund av ett hårdnande debattklimat”.
De händelser som föregått att Åke Svensson avgick handlade inte om vare sig någon debatt eller något debattklimat. Han begick allvarliga fel som dessutom inte kan granskas eftersom dokumentation saknas.
Misstagen i fastighetsskandalen bryter mot intentionerna i flera lagar, huruvuda det faktiskt begåtts brott i juridisk mening återstår att se.
Åke Svensson undanhöll väsentlig information för våra beslutsfattare under förevändning att det bara är majoritetens beslut som behövs, alltså behöver inte alla informeras.
Uppå allt detta finns alltså ingen som helst dokumentation kring vad som hänt vilket innebär att ingen granskning heller kan göras.
Hans eget parti bad honom till slut att gå för att förtroendet saknades. Det innebär självklart inte att allt Åke Svensson gjort under sin tid som politiker är bortkastat och värdelöst.
Men att beskriva debattklimatet efter alla dessa händelser som kallt och oresonligt, är faktiskt helt orimligt. Debatten och kritiken har snarare varit en västanvind i relation till vilka fel som begåtts och hur majoritetspolitikerna öppet vägrar allmänhet och opposition insyn i sitt arbete.
Det är som om det där köpekontraktet för Hantverket 1 har uppstått ur tomma intet. Vem gav order om att kontrakt skulle skrivas och därmed också avgjorde att försäljningen, som inte påbörjats, var avslutad?
Om det inte var Åke Svensson vem var det då?