Tidningarna har kommit och gått på Gotland. Det kan ni läsa om i GT-journalisten Ola Sollermans utmärkta exposé i dagens tidning.
För att uppmärksamma 250-årsjubileet av Tryckfrihetsförordningen publicerar alla redaktioner inom Gotlands Media i dag olika perspektiv på betydelsen av en rätt att tycka och trycka vad man vill.
Just ordet trycka får i dag förstås mer som publicera än själva tekniken att trycka text och bild på papper.
Fokuseringen kring just materialet eller tekniken som ordet mångfaldigas på är ovidkommande och förhoppningsvis kan den snart lämnas därhän.
För att istället prata mer om innehåll och att det som publiceras är varudeklarerat. Det vill säga att det måste framgå bättre vad som är fakta och vad som är åsikter.
När ni nu firar denna fantastiska lag är det viktigt att inte bara hylla den utan också inse att tryckfrihet, yttrandefrihet och fria medier inte är någon självklarhet.
Det finns politiska partier som vill inskränka i mediernas frihet. Sverigedemokraterna hymlar inte med detta. De vill ha politiskt inflytande för vad som får skrivas och hur.
Men det är inte längre bara politiker och medier som behöver ta ansvar för vad som publiceras. Det finns dom som påstår att i dag är alla journalister, det är så klart inte sant, däremot är de flesta av oss publicister. Därför behöver också publicistik vara ett ämne på schemat för barn och unga från låg ålder.
Källkritik och etik är de bärande grunderna för en fungerande tryckfrihet. De som så enträget hävdat att traditionella medier ”mörkar” saker för att de inte publicerar allt som är känt, gör ofta själva exakt det som de anklagar andra för.
Här är inte utgångspunkten att något ska vara relevant eller allsidigt, tvärtom.
Det blir också kontraproduktivt eftersom att de ”alternativa medierna” missbrukar sin roll som publicister så till den grad att vår stola tryckfrihet redan har blivit inskränkt.
Genom att inte ta hänsyn eller ansvar för sina publiceringar som drabbat enskilda har till exempel öppenheten kring det rättsliga systemet försämrats. Det är i dag mycket tryggare att begå brott utan att oroas för en journalistisk granskning.
Det är dock inte bara de alternativa medierna som behöver fundera på sitt publicistiska ansvar.
Klickokratin har förstört väldigt mycket för journalistikens trovärdighet. Rubriker och vinklingar som förut bara var förbehållna de värsta skvallertidningarna, har mer och mer trängt sig in bland seriös journalistik.
Man försvarar det med att dessa ”nyheter” klickas av många men att många blir lurade är kanske inte den bästa mätaren av framgång.
När det blandas med ”riktiga” nyheter blir det också mer och mer omöjligt för den som tittar eller läser att förstå vad som sant och vad som är underhållning.
Detta har traditionella medier själva gått in i med öppna ögon i tron att det är här pengarna finns. Än så länge lyser dessa intäkter med sin frånvaro. Samtidigt som det folk vill betala för får svårare och svårare att hävda sig.
Vi måste alla ta ansvar för våra röster som publicister, oavsett om vi är privatpersoner i sociala medier, eller mediemoguler med många olika kanaler.
Tryckfriheten fyller 250, leve den!