Under Förintelsen dödades mellan 1,2-1,6 miljoner människor, bara i Auschwitz, för att de var judar.
Det går inte att ta in, ändå måste vi hela tiden påminna oss om att det faktiskt har hänt, att det inte är en hemsk skräckfilm från 1940-talet utan vår historia.
Judarna antogs vara konstruerade på ett visst sätt, skilda från andra människor, framför allt den ”ariska rasen” som ansågs upphöjd över alla andra. Man lade ett antal negativa beteenden och ”defekter” som genetiskt nedärvda hos det judiska folket.
Känns det igen?
För 70 år sedan i går befriades Auschwitz, lägret som under fem år var helvetet på jorden. Det kan vara svårt att greppa omfattningen av den ondska som skyfflade människor i hundratusental in i gaskamrarna.
Däremot kan vi alla tänka oss in i scenariot att bli bortförd från sitt hem, körd till ett enormt fångläger, ställd i en kö där dina familjemedlemmar förs åt ett håll och du åt ett annat och du vet att ni aldrig mer kommer att ses. Och du kan inte göra något.
Mer än fyra av fem judar som fördes till koncentrationslägren togs direkt till gaskamrarna. Övriga blev slavar i fabriker eller utsattes för vidriga medicinska experiment.
Snart finns inga överlevande kvar i livet. Alla de som kan berätta med egna ord. Som Emerich Roth som vigt sitt liv åt att berätta. Om och om igen, för nya generationer svenska ungdomar har han berättat.
Därför måste vi andra bära vidare berättelserna, dokumentera dem för eftervärlden. Så att det inte händer igen. Och det finns sjuka krafter som vill få oss att glömma.
”Vadå, som om det skulle kunna hända nu, omvärlden skulle aldrig stå och se på om det förekom systematisk utrotning av människor i dag”, kanske någon säger.
Tja, nu förekommer det ju till viss del hela tiden, många väpnade konflikter går ut på att renodla den egna gruppen från inblandning. I Syrien är det just utrotning som världen har sett den närmaste tiden genom IS arméer.
Men den största faran ligger i attityder i vår vardag.
Antisemitismen lever fortfarande starkt, i skuggan av den islamofobi som växer då vissa gör allt för att sprida myten att IS är representativt för islam.
Här har alla medborgare ett ansvar. Vill man tro på myter så får man, men att spela okunnig om att man hämtar sin sanning från rasistiska källor fungerar dåligt. Det är svårt att hävda att man ”inte visste”.
* * *
Så har då Region Gotland yttrat sig till Förvaltningsrätten över Hans Klintboms anmälan om hur förre regiondirektören Jan Björinge sparkades. Ser man till det som faktiskt har hänt är regionens yttrande nästan i klass med den totalt obegripliga ”slutreplik” som Ulla Pettersson levererade på Gotlands Folkblad i förra veckan. Goddag yxskaft upphöjt till fyra.
Region Gotland påpekar nämligen, helt korrekt, att det som hände före det formella beslutet i regionstyrelsen inte är ett beslut som kan överklagas.
Exaktemente.
Man kan inte överklaga beslut som inte har fattats.
Där borde saken vara biff men eftersom det finns ett formellt beslut i regionstyrelsen är frågan om man kan komma undan genom att själva verkställandet sker utan dokumentation och därmed ”inte finns”?
Fortsättning följer som det heter.