Den gångna helgen bjöd på en insikt när tanken väl processats och landat i en slutsats.
Första delen av helgen gick åt att undra över Björn Janssons märkliga fråga på Gotlands Folkblad i lördags? ”Hur tänker Eva Bofride egentligen?”. Med tanke på att jag utvecklar detta sex dagar i veckan i lokaltidningen ansåg jag det ganska orimligt att en klok man som regionstyrelsens ordförande inte skulle ha ett hum om detta vid det här laget.
Att han skulle hålla med har jag varken någon önskan eller förhoppning om. Men att han inte skulle förstå har inte slagit mig.
Men till slut landade insikten. Jag inser att han förmodligen inte läser mina ledare.
Däremot läser han med stor sannolikhet Gotlands Folkblad.
Där har det den senaste tiden skrivits ganska mycket om en Eva Bofride som tyckt och skrivit saker.
Till exempel har hon tydligen försvarat företagare som svindlar och hon har flera gånger skrivit att oppositionen inte behöver ha några politiska förslag. Eftersom dessa påståenden inte rör mig har jag inte brytt mig så mycket om dem.
Men när Björn Jansson nu tar dessa påståenden och lägger dem i min mun, då förstår jag.
Fortsätter Björn Jansson att vänta med att läsa vad jag tycker tills mina ord har transkriberats till franssonska kan vi tyvärr inte förvänta oss någon ökad förståelse i kommunikationen.
Men då det finns en chans att Björn Jansson fångas av rubriken på denna sida gör jag ett försök.
Så här tänker jag: Majoriteten (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet) blev det största blocket i valet till regionfullmäktige. Därmed har man fått väljarnas mandat att genomföra sina politiska idéer.
Jag tycker att dessa idéer har varit osynliga i den praktiska politiska hanteringen. Framför allt i regionfullmäktige har jag saknat ett initiativ, majoriteten har mest reagerat på andras inlägg och oppositionens kritik.
Inte minst när det gäller regionens ekonomi har det saknats tydlighet kring allvaret och vikten av att budgetramarna hålls. När ramarna gång efter gång har spräckts upplever jag en uppgivenhet kring detta.
Att det inte går att göra något åt. Att politiskt satta ramar är ett ramverk gjort av papper.
När majoriteten i detta läge efterfrågas om åtgärder och varför man låter underskotten växa svarar med en fråga om oppositionens lösningar tycker jag att det är ansvarslöst.
Det betyder (naturligtvis) inte att oppositionen inte ska ha egna politiska förslag.
Om man inte längre är överens om det man var överens om för bara två månader sedan, krävs en förklaring om varför och hur man vill lösa problemet istället.
Först rådde politisk enighet i regionens krisgrupp om vilka åtgärder som behövdes. Från denna enighet backade S när de skulle förankra hos sina koalitionskamrater i V och MP.
I regionfullmäktige rådde också politisk enighet så sent som i juni kring regionens ekonomi.
Två månader senare ger majoriteten upp och säger okej till ett underskott på 80 miljoner.
Att i detta läge svara med att det är oppositionen som ska komma med lösningarna, eller att utmåla en kritisk ledarskribent som oseriös, det är faktskt inte seriöst.
Så tänker jag, Björn Jansson.