En sammanhållen politik för att hela Sverige ska leva, framtagen av riksdagens samtliga partier.
Förutsättningarna kan knappast bli bättre och jag håller med regionstyrelsens ordförande Björn Jansson som i lördagens GT framhåller att det är positivt att Gotland inte tillhör de kommuner som föreslås bli föremål för särskilda insatser av Landsbygdskommittén.
Landsbygdskommitténs 75 förslag är sammanvävda till en helhet som berör alla pusselbitar som tillsammans skapar förutsättningar för ett land som håller ihop. För det är inte livräddning som behövs, och det är definitivt inget som ska ske på städernas och tätorternas bekostnad.
Något som Hela Sverige ska levas verksamhetsledare, Terese Bengard, berörde i ett Facebook-inlägg. Hon kritiserade Stockholmsvinkeln i många artiklar och inslag om Landsbygdskommitténs slutbetänkande, gällande att 10 000 statliga jobb ska omlokaliseras till landsbygden: ”Det är dessutom kanske en större nyhet att dessa jobb en gång i tiden funnits runt om i landet men att de under 2008-2014 ökat med samma siffra i Stockholm. Det är för övrigt bara 11 procent av alla statliga jobb som finns. Och ja: det kommer finnas statliga jobb kvar i Stockholm. Massor av jobb”.
I grunden är hela betänkandet en manual för landsbygdssäkrade beslut: ”Mobiltelefonen ska fungera, polisen ska komma” som kommitténs ordförande, Johan Persson (S), förklarade när han presenterade rapporten vid en presskonferens.
Här finns också förslag om en ökad statlig närvaro genom en samlad serviceorganisation för exempelvis Försäkringskassan, Skatteverket och Pensionsmyndigheten.
Mycket bra och efterlängtat om det kan bli verklighet.
En inriktning som nog de flesta levt i tron att den redan gällt och gjort så flera år är förslaget att när en ny myndighet ska inrättas så ska en lokalisering utanför storstadskommunerna alltid vara förstahandsalternativet.
Det såg vi tyvärr alldeles nyss prov på inte var fallet när den nya jämställdhetsmyndigheten förlades till Göteborg.
Ibland får man uppfattningen att landsbygden lever tack vare städerna och att dessa på något vis slussar vidare pengar till landsbygden. I själva verket är det ju ofta tvärtom. Det är på landsbygden maten tillverkas. Landsbygden förser städer och tärorter med färdigutbildad personal som tvingas söka sig till städerna för att få jobb.
Landsbygden står definitivt för lösningen i framtidens hållbara samhälle med produktion av mat till människorna och där sedan matens restprodukter på olika sätt blir till energi.
Alla partier i riksdagen står som sagt bakom Landsbygdskommitténs förslag. Några av dem ska det bli särskilt intressant att följa just för hur de politiskt kommer att hanteras ute i kommunerna. Som att regering ska ta initiativ till att ”begränsa och precisera riksintressenas areal med syfte att underlätta landsbygdernas utveckling” samt säkerställa ”att reformeringen av strandskyddsbestämmelserna får avsedd effekt”.
* * *
Hanna Westerén fortsätter att välja att tolka mina frågor till henne som retoriska. Då jag verkligen vill veta hur hon tänker på privata företag som utför uppdrag för det allmänna, erbjuder jag henne härmed utrymme på denna sida för att svara.
Detta eftersom hennes utrymme på Gotlands Folkblad verkar vara begränsat.